Barkkornlav

Barkkornlav
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeSvampar
Fungi
DivisionSporsäcksvampar
Ascomycota
KlassLecanoromycetes
OrdningLecanorales
FamiljPilocarpaceae
SläkteLopadium
ArtBarkkornlav
Lopadium disciforme
Vetenskapligt namn
§ Lopadium disciforme
Auktor(Flot.) Kullh.
Synonymer
Sporopodium pezizoideum var. disciforme (Flot.) Vain.
Lopadium pezizoideum var. disciforme (Flot.) Körb.

Barkkornlav (Lopadium disciforme) är en lavart i släktet kornlavar (Lopadium) och familjen Pilocarpaceae. Den beskrevs först av Julius von Flotow, och fick sitt nu gällande namn av Henrik August Kullhem.

Beskrivning

Barkkornlav är en storväxt skorplav med en brunaktig bål som blir grågrön i fukt. Bålen är kornig till grynig. Apothecierna är 0,4 till 0,8 millimeter stora. De är svarta och konkava med grov kant.

Arten kan förväxlas med lundlavar (Bacidia) med liknande apothecier, eller eventuellt med fertil mjölig skivlav.

Habitat

Arten förekommer i ädellövskog, granskog, barr- och lövblandskog. Den lever epifytiskt, företrädesvis på barken av gamla träd. I ädellövskogar går den främst på bok och ek, ibland även på ask och lind; i norra Sverige finns den främst på gran men återfinns även på rönn, sälg, asp och al.

Utbredning

I Sverige förekommer arten från Skåne i söder till Jämtland i norr.

Källor

Noter

  1. ↑ Kullh. (1870) Not. Sällsk. Fauna Fl. Fenn. Förh., Vol.: 11 p. 275
  2. ↑ Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (15 oktober 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/lopadium+disciforme/match/1. Läst 24 september 2012.
  3. ↑ LIAS: A Global Information System for Lichenized and Non-Lichenized Ascomycetes. Rambold G. (lead editor); for detailed information see http://liaslight.lias.net/About/Impressum.html and http://liasnames.lias.net/About/Impressum.html, 2011-03-09
  4. 1 2 3 4 Salomon, s. 11.

Externa länkar