Lotofagerna, eller lotusätarna, är ett sägenomspunnet folk från den grekiska mytologin som förekommer i Homeros klassiska diktverk Odysséen. På 1920-talet spårade grecisten Victor Bérard Odysseus färdväg och identifierade platserna i Odyssén; han placerade exempelvis Kirkes rike till Italien, Kalypsos grotta söder om Gibraltar, Aiolos och Solens öar nära Sicilien samt lotofagernas område i Tunisien. Sylvain Tesson menar dock att det inte finns något behov av att förankra Odyssén i en topos [plats] eftersom de vänder sig till en universell icke-plats. Myterna behöver inte stödja sig på verkligheten.
Enligt sägnen bor lotofagerna på en ö där deras huvudsakliga föda består av lotus - om vilket det inte är känt om den var verklig eller mytisk. Lotus var en växt vilken sades vara ”honungsljuvlig”, vilken dock maskerade ett gift eller narkotikum, vilken ”tömmer människan på all energi, berövar viljan, förstör medvetandet. Den vänjer människan vid att flyta omkring i en halvtillvaro, behaglig och ofruktbar”. Lotusen blir därför en metafor för tillfällena som får oss att vända oss bort från det väsentliga i livet.
På väg hem från det Trojanska kriget blir Odysseus skepp vinddrivet och han hamnar på lotofagernas ö. Där skickar Odysseus iväg tre av sina följeslagare för att inspektera ön. Men då männen äter av frukterna förlorar de allt minne av sin hembygd och all åtrå att återvända - dukar under av glömskan. Slutligen lyckas Odysseus med våld återföra sina män till skeppet så att de kan segla vidare.
Carl-Göran Ekerwald har skrivit boken Lotusätarna: fyra essäer.