| Ludwig Renn | |
 | |
| Född | 22 april 1889 Dresden |
|---|---|
| Död | 21 juli 1979 (90 år) Berlin |
| Begravd | Zentralfriedhof Friedrichsfelde |
| Medborgare i | Östtyskland och Tyskland |
| Utbildad vid | Göttingens universitet Wiens universitet Münchens universitet  |
| Sysselsättning | Politiker, motståndskämpe, officer, kapten, historiker, författare, esperantist, polisbefäl |
| Befattning | |
| Ledamot i Volkskammer | |
| Politiskt parti | |
| Tysklands kommunistiska parti Tysklands socialistiska enhetsparti | |
| Föräldrar | Johann Vieth von Golßenau |
| Utmärkelser | |
| Folkvänskapens stjärna (1979) Hedersspänne av Faderländska förtjänstorden Karl-Marx-Orden DDR:s nationalpris Folkvänskapens stora stjärna | |
| Redigera Wikidata | |
Ludwig Renn, pseudonym för Arnold Vieth von Golssenau, född 22 april 1889 i Dresden, död 21 juli 1979 i Östberlin, var en tysk författare.
Renn kom från en gammal adelssläkt, studerade juridik och gick med i kommunistpartiet 1928. Efter riksdagshusbranden dömdes han i januari 1934 till 30 månades fängelse och avtjänade tiden i Justizvollzugsanstalt Bautzen. Efter frigivningen begav han sig till Spanien där han var stabschef i Internationella brigaden under spanska inbördeskriget, i landsflykt i Mexico till 1947, därefter bosatt i DDR.
Renns skildringar från första världskriget - Krieg (1928) och Nachkrieg (1930) - fick stor framgång, men överskuggades med tiden av Erich Maria Remarques skildring av samma krig i På västfronten intet nytt från 1929.
