| Lydia Molander | |
| Lydia Wessler, elev vid Kungliga Operan 1872 | |
| Född | Lydia Sofia Katarina Wessler 22 december 1851 Gävle, Sverige |
|---|---|
| Död | 13 december 1929 Matteus församling, Stockholm |
| Aktiva år | 1873–1922 |
| Make | Harald Molander (1888–1900; hans död) |
| Barn | Gustaf Molander Olof Molander |
Lydia Sofia Katarina Molander, född Wessler den 22 december 1851 i Gefle församling, Gävleborgs län, död 13 december 1929 i Matteus församling, Stockholms stad, var en svensk skådespelerska, som tillbringade merparten av sin scenkarriär i Finland.
Molander tillhörde 1869–1872 Kungliga Musikaliska Akademien, och utbildades vidare i sång av Fredrika Stenhammar. Hon anställdes 1873 vid Kungliga Teatern, där hon gjorde några mindre sångpartier och roller innan hon 1874 anställdes vid Svenska teatern i Helsingfors, där hon stannade till 1894. Från 1901 var hon vid Svenska teatern i Stockholm. Hon lämnade scenen 1922.
Hon var en mångsidig skådespelerska som rörde sig inom såväl opera och operett som drama och komedi. Hon ansågs ha ”en särdeles vacker och välskolad sångröst samt ett älskligt, intagande yttre”.
Bland hennes roller syns Susanna och Cherubin i Wolfgang Amadeus Mozarts Figaros bröllop, Desdemona i William Shakespeares Othello, Eline i Henrik Ibsens Fru Inger till Östråt, Martha i Johann Wolfgang von Goethes Faust, Élmire i Molières Tartuffe och Nitouche i Florimond Hervés Lilla Helgonet.
Hon var från 1888 gift med författaren och teaterregissören Harald Molander, och mor till regissörerna och skådespelarna Gustaf (1888–1973) och Olof Molander (1892–1966). Makarna Molander är begravda på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm.
|