Fladdermusvråk
| Fladdermusvråk Status i världen: Livskraftig (lc) | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Hökfåglar Accipitriformes |
| Familj | Hökar Accipitridae |
| Släkte | Macheiramphus Westermann, 1851 |
| Art | Fladdermusvråk M. alcinus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Macheiramphus alcinus | |
| Auktor | Westermann, 1851 |
| Utbredning | |
 Röd = M. a. andersonii Lila = M. a. alcinus Svart = M. a. papuanus | |
Fladdermusvråk (Macheiramphus alcinus) är en fågel i familjen hökar med egenartat utseende som anpassat sig till att leva av fladdermöss. Den förekommer i tre skilda områden: Sydostasien, Afrika söder om Sahara och på Nya Guinea.
Utseende och läten
Fladdermusvråken är en medelstor (41–51 cm) rovfågel med egenartat utseende: falklika långa och spetsiga vingar, kort stjärt, spetsig huvudtofs, stora ögon och liten näbb men mycket stort gap. Fjäderdräkten är brunsvart med vitt på strupsidorna och ibland även på buk och kring ögat. I flykten syns ljusa stjärtband och fläckar på handpennorna.
Arten är tystlåten utom vid boet där ett svagt falkliknande "kek-kek-kek..." kan höras.
Utbredning och systematik
Fladdermusvråk placeras som ensam art i släktet Macheiramphus.. Den har en ovanlig tredelad utbredning fördelad på tre underarter:
- Macheiramphus alcinus alcinus – södra Myanmar till Malackahalvön, Sumatra, Borneo och Sulawesi
- Macheiramphus alcinus papuanus – östra Nya Guinea
- Macheiramphus alcinus anderssoni – Afrika söder om Sahara och på Madagaskar
Fladdermusvråkens närmaste släktingar är troligen de utseendemässigt avvikande tropiska örnarna papuaörn, harpyja och amazonörn.
Levnadssätt
Fladdermusvråken hittas lokalt i städsegrön skog och i tät lövskog, ofta på kalkrik mark med tillgång på grottor. Som namnet avslöjar lever den av fladdermöss, framför allt 20-75 gram tunga insektsätande arter, som den sväljer hela.
Status och hot
Arten har ett stort utbredningsområde, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad. Internationella naturvårdsunionen IUCN listar arten som livskraftig (LC).
Noter
- 1 2 3 Birdlife International 2025 Macheiramphus alcinus . Från: IUCN 2025. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2025.1. Läst 1 november 2025.
- ↑ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- 1 2 3 Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
- ↑ Ferguson-Lees, James; Christie, David A. (2001). Raptors of the World. Houghton Mifflin. ISBN 978-0-618-12762-7. http://books.google.com/books?id=hlIztc05HTQC&lpg=PP1&pg=PP1#v=onepage&q&f=false. Läst 31 januari 2012
- 1 2 Kemp, A.C., Kirwan, G.M. & Marks, J.S. (2020). Bat Hawk (Macheiramphus alcinus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/52964 12 mars 2020).
- ↑ Lerner, H.R.L., and D.P. Mindell (2005), Phylogeny of eagles, Old World vultures, and other Accipitridae based on nuclear and mitochondrial DNA, Mol. Phylogenet. Evol. 37, 327-346.
- ↑ Lerner, H.R.L., M.C. Llaver, and D.P. Mindell (2008), Molecular Phylogenetics of the Buteonine Birds of Prey (Accipitridae), Auk 304, 304-315.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör fladdermusvråk.
Wikispecies har information om Macheiramphus alcinus.- Läten på xeno-canto.org
|