Machine Gun Corps

Machine Gun Corps
Badge Heavy Machine Gun Corps 1915 -17 (front) (FindID 389205) Derivate.jpg
Förbandstecken
Information
Datum1915-1922
LandStorbritannien Storbritannien
FörsvarsgrenArmén
RollUnderstöd
EfterföljareRoyal Tank Regiment
Kulsprutekompanier278
HögkvarterGrantham
ÖvningsplatsBelton Park
SmeknamnEmma Gee
The Suicide Club
Kända slag och krigFörsta världskriget
Ryska inbördeskriget
Tredje anglo-afghanska kriget
Befälhavare
Colonel-in-ChiefGeorg V av Storbritannien
Tjänstetecken
Truppslagstecken

Machine Gun Corps (Kulsprutekåren) var ett brittisk truppslag som var verksamt under första världskriget. Kulsprutekåren var det första brittiska truppslag som använde stridsvagnar och räknas som en föregångare till de brittiska pansartrupperna.

Bakgrund

Korpral från kulsprutekåren i erövrade tyska ställningar 1917.

Vid första världskrigets utbrott hade varje brittisk infanteribataljon en kulsprutegrupp om två kulsprutor. På hösten 1914 började artilleriet organisera Motor Machine Gun Service (MMGS) vilket var kulsprutor transporterade på motorcyklar. 1915 ökades antalet kulsprutor till fyra per infanteribataljon. På hösten 1915 infördes kulsprutegevär som understödsvapen på bataljonsnivå, medan kulsprutorna sammandrogs i ett kulsprutekompani per brigad. För att säkerställa personalförsörjning och utbildning för kulspruteserviserna bildades vid denna tid ett nytt truppslag, kulsprutekåren, bestående av MMGS och infanteriets kulspruteförband.

Organisation

Kulsprutekåren bestod av fyra grenar, Infantry, Cavalry, Motor, Heavy. Depå och utbildningscentrum fanns i Belton Park, Grantham. Basdepån fanns i Camiers, Frankrike.

Nedläggning

Kulsprutekåren lades ned 1922 av besparingsskäl.

Referenser

Noter
  1. ↑ Longstaff & Atteridge 1917, s. 140.
  2. ↑ Logan & Levey 1919, s. 3.
  3. ↑ Prenderghast 2018, s. 213-215.
  4. 1 2 Harvey 1992, s. 370-374.
  5. ↑ Ash 1999, s. 94-95.
  6. ↑ Crutchley 2013, s. 15, 17.
  7. ↑ Gudmundsson 2007, s. 30, 32.
  8. ↑ Gudmundsson 2007, s. 62.
  9. ↑ Chant 1988, s. 51.
  10. ↑ Zabecki 1999, s. 608.
Tryckta källor

Externa länkar