Mainau är den tredje största ön i Bodensjön. Den omfattar cirka 45 hektar och är belägen strax norr om Konstanz, en tysk stad på gränsen mot Schweiz. Kalkstensklipporna i den nordvästra delen av Bodensjön kallas Überlinger See.
Ön tillhör stadsdelen Litzelstetten i staden Konstanz och ägs av Lennart-Bernadotte-stiftelsen, som grundades av greve Lennart Bernadotte år 1974. Grevens familj är fortfarande en viktig del av Mainau med slott, parkanläggning med växthus och trädgårdar. Ön ligger invid Oberschwäbischen Barockstraße.
Geografi
Ön ligger 395 meter över havet. Dess nord-sydliga längd är 610 meter, dess största bredd (väst-öst) cirka 1050 meter. Öns omkrets är cirka tre kilometer.
Historia
Namnet har dokumenterats i formerna Mav(e)no(w), Maienowe (1242), eller Maienow (1357), Maienau, Mainowe (1394) och Mainaw (1580).
Ön tillhörde länge storhertigarna av Baden. Den kända byggherren Johann Caspar Bagnato, tillhörande den tyska orden, började uppföra Sankt Marie barockkyrka 1732, som blev färdigställd 1739. Bagnato fick även i uppdrag att bygga ett nytt slott samma år, på platsen för det äldre muromgärdade slottet. Efter sju år färdigställdes slottet 1746 för den tyska orden. Bagnato dog i Mainau 1757 och är begravd i kyrkans krypta.
Egendomen med slottet ärvdes 1930 av prins Wilhelm efter hans mor den svenska drottningen Victorias frånfälle och 1932 övergick det i dennes son Lennart Bernadottes ägo. När Lennart Bernadotte tog över egendomen var såväl parken som slottet förfallna. Han inledde genast arbetet med att restaurera Mainau. Under åren 1939–1945 tvingades familjen Bernadotte att vistas i Sverige på grund av det politiska läget i Tyskland. Efter kriget fortsatte emellertid arbetet.
Turism
Mainau är idag Bodensjöområdets största turistattraktion. Ön sysselsätter 150 personer året runt och 300 personer mellan mars och oktober. År 2007 hade ön 1,2 miljoner besökare, men tidigare har Mainau haft upp till två miljoner besökare.
Sedan 1974 är ägandet av Mainau överlåtet till en stiftelse. Stiftelsen äger bolaget Mainau GmbH, som bedriver verksamheten som ett privat turistföretag utan offentliga subventioner, i enlighet med stadgarna. Stiftelsen står under tillsyn av det regionala rådet i Freiburg. Stiftelsens styrelse ansvarar för förvaltningen av stiftelsens tillgångar. Styrelsemedlemmar är en extern ordförande samt greveparets gemensamma barn.
Galleri
Referenser
Noter
↑Aufgelistet. Fünf Fakten über die Insel Mainau. In: Südkurier vom 19. November 2010.
↑Die Mainau. In: Gerhard Fischer, Andreas Balze (Hrsg.): Bodensee. DuMont-Reiseverlag, 2005, ISBN 3-7701-6320-6
↑Die Blumeninsel Mainau macht Millionen Blütenträume wahr. In: Südkurier vom 21. August 2007.
↑Internationale Gewässerschutzkommission für den Bodensee: Der Bodensee: Zustand – Fakten – Perspektiven. 2. korrigerad upplaga, Bregenz 2004, ISBN 3-902290-04-8, sid 9
↑Mainau präsentiert bestes Ergebnis seit 1992. Allgemeine Hotel- und Gastronomie-Zeitung. utgåva 2002/40 2002-10-05
Michael Boppré et al.: Falter auf der Insel Mainau. Das Schmetterlingshaus – Einblicke in die faszinierende Welt der Schmetterlinge. Forstzoologisches Institut der Albert-Ludwigs-Universität Freiburg im Breisgau & Blumeninsel Mainau, Freiburg im Breisgau und Insel Mainau 1998
Hermann Brommer: Schlosskirche Insel Mainau. Barockjuwel im Bodensee. Stadt Konstanz, Fink, Lindenberg 2007, ISBN 978-3-89870-577-6 (Zuvor: Kunstführer Band 1207, Schnell und Steiner, München/Zürich Erstausgabe 1980).
Georg Dehio, Dagmar Zimdars (Hrsg.): Handbuch der Deutschen Kunstdenkmäler. Baden-Württemberg II. Deutscher Kunstverlag, München 1997, S. 431–433, ISBN 3-422-03030-1.
Otto Feger: Die Deutsch-Ordens-Kommende Mainau. (= Schriften des Kopernikuskreises Freiburg. Band 2). Verlag Jan Thorbecke, Lindau/Konstanz, 1958.
Gabriel Girod de l'Ai: Jean Baptiste Bernadotte. Bürger, französischer Revolutionsgeneral, schwedisch-norwegischer König. Südkurier, Konstanz 1989, ISBN 3-87799-081-9. (Biographie des Stammvaters des regierenden schwedischen Königshauses und des „Mainau-Grafen“ Lennart Bernadotte, anlässlich dessen 80. Geburtstages)
Alexander und Johanna Dées de Sterio: Die Mainau. Chronik eines Paradieses. Belser, Stuttgart 1977. ISBN 3-7630-1271-0.
Harald Derschka: Klosterinseln im Bodensee. In: Gabriela Signori (Hg.): Inselklöster – Klosterinseln. Topographie und Toponymie einer monastischen Formation. (= Studien zur Germania Sacra, Neue Folge 9). De Gruyter, Berlin/Boston, 2019, ISBN 978-3-11-064266-7, S. 149–165.
Hans Dorn: Blumeninsel Mainau. Parkpflegewerk. 1993.
Hans Dorn, Bernd H. K. Hoffmann: Gartenhistorische Untersuchung Insel Mainau. In: Das Bauzentrum. Heft 8. 1997, S. 54ff.
Hans Martin Gubler: Johann Caspar Bagnato (1696–1757) und das Bauwesen des Deutschen Ordens in der Ballei Elsaß-Burgund im 18. Jahrhundert. Thorbecke, Sigmaringen 1985, ISBN 3-7995-7031-4.
Arnulf Moser: Die andere Mainau 1945. Paradies für befreite KZ-Häftlinge. Universitätsverlag Konstanz, Konstanz 1995, ISBN 3-87940-519-0. Erweiterte und überarbeitete Neuauflage: Hartung-Gorre Verlag, Konstanz 2020, ISBN 978-3-86628-664-1.
Kreuz und Schwert. Der Deutsche Orden in Südwestdeutschland, in der Schweiz und im Elsaß. Ausstellungskatalog, Mainau 1991.
Andreas Lück (Hrsg.): Szczesny. Insel Mainau. Ein Traum vom irdischen Paradies. Prestel, München 2007, ISBN 978-3-7913-3916-0.
Judith Pfindel, Heinz-Dieter Meier: Die Pflanzenwelt der Mainau. Ein botanischer Führer durch Park und Gärten der Insel. Hampp, Stuttgart 2005, ISBN 3-936682-38-0.
Karl Heinrich Roth von Schreckenstein: Die Insel Mainau. Geschichte einer Deutschordens-Commende vom XIII. bis zum XIX. Jahrhunderte. British Library, Historical Print Editions, London 2011. (Erstausgabe Karlsruhe 1873), ISBN 978-1-241-40995-1.
Petra Wichmann, Bertram Jenisch: Die Insel Mainau. Kernbereich und Teile des historischen Parks jetzt als Kulturdenkmal von besonderer Bedeutung geschützt. In: Denkmalpflege in Baden-Württemberg. 33. Jg. 2004, Heft 2, S. 101–113. (PDF)
Tyskland
