| Vladimir Majakovskij | |
| Majakovskij 1915. | |
| Född | Vladimir Vladimirovitj Majakovskij 19 juli 1893 Baghdati, Kejsardömet Ryssland |
|---|---|
| Död | 14 april 1930 (36 år) Moskva, Sovjetunionen |
| Yrke | affischkonstnär, poet, skådespelare, dramatiker, författare, målare, journalist, scenskådespelare, filmskådespelare, regissör, teaterregissör, gravör, filmregissör, bildkonstnär, manusförfattare och publicist |
| Nationalitet | Rysk |
| Språk | ryska och georgiska |
| Verksam | 1912–1930 |
| Genrer | versmått, narrativ poesi och Agitprop |
| Litterära rörelser | Rysk futurism, kubofuturism |
| Partner | Lili Brik Tatjana Jakovleva Elli Jones Veronika Polonskaya Natalja Brjukhanenko |
| Namnteckning | |
| Webbplats | http://v-v-mayakovsky.ru/ |


Vladimir Vladimirovitj Majakovskij (ryska: Влади́мир Влади́мирович Маяко́вский), född 19 juli 1893 (7 juli enligt gamla stilen) i Baghdati, [eventuellt 1894, han vet ej själv], död 14 april 1930 i Moskva (självmord), var en rysk författare, poet och bildkonstnär. Han var en av de främsta representanterna för den poetiska futurismen under det tidiga 1900-talet.
Vladimir Majakovskij föddes som familjens tredje barn i Baghdati i Georgien, där hans far arbetade som skogvaktare (jägmästare). Båda föräldrarna var ättlingar till ryska kosacker. Fadern dog när han var 12 år gammal. Vid 14 års ålder deltog Majakovskij i socialistiska demonstrationer i staden Kutaisi, där han gick på högstadiet. Efter hans fars plötsliga, förtida död 1906 flyttade familjen – Majakovskij, hans mor och hans två systrar – till Moskva, där han gick i skolan ”Nr. 5”. I Moskva utvecklade Majakovskij en passion för marxistisk litteratur, och deltog i åtskilliga aktiviteter med Ryska socialdemokratiska arbetarpartiet; han blev i ungdomen med i bolsjevikfraktionen av det socialdemokratiska partiet men aldrig medlem i bolsjevikikpartiet. År 1908 blev han avstängd från språkskolan eftersom hans mor inte hade råd med skolavgiften.
Mellan 1908 och 1909 blev Majakovskij vid tre tillfällen fängslad för subversiva politiska aktiviteter, men eftersom han var minderårig blev han inte deporterad. Under 11 månader satt han isolerad i Butyrkafängelset och började att skriva poesi igen, men hans poem blev konfiskerade. Efter frigivningen gick han ur partiet men fortsatte att vara socialist, och 1911 började han på Moskvas konstskola, där han lärde känna medlemmar i Rysslands kulturella futuristiska rörelse. Han blev en framträdande talesman för Gilijagruppen (Гилея), och en nära vän med David Burljuk, som han betraktade som sin mentor.
Majakovskijs första dikter Natt (Ночь) och Morgon (Утро) publicerades i futuristpublikationen En örfil åt den offentliga smaken (Пощёчина общественному вкусу) år 1912. År 1913 gav pressen första gången Hyleagruppen (Burljuk, Majakovskij, Chlevnikov) namnet futurister, vilket också officiellt antogs, dock med prefixet ”kubo-” för att skilja dem från de italienska ”ego-” futuristerna. År 1914 blev Majakovskij och Burljuk relegerade från Moskvas konstskola på grund av sina politiska aktiviteter.
Majakovskij fortsatte i futuristspåret fram till 1914. Då tog hans konstnärliga utveckling allt mer berättelsebaserade riktningar; det är detta arbete, som publicerades under perioden omedelbart före ryska revolutionen, som kom att etablera hans anseende som poet i Ryssland och utomlands.
Ett moln i byxor (1915) var Majakovskijs första större dikt av betydande längd. Det beskrev, ur en avvisad älskares synvinkel, de känsliga ämnena kärlek, revolution, religion och konst. Verkets språk var gatornas språk och Majakovskij gick långt för att försöka dekonstruera den idealistiska och romantiserade uppfattningen om poesi och poeter. Peter Glas skriver i ett efterord till Ett moln i byxor att den är en upprorsdikt mot den förstelnade konsten, mot det orättvisa samhället. Den är ett uppror mot det stendöda livet. Men den är också en ”kärleksdikt, en besinningslös hyllning till den passionerade kärleken”. Han dedikerade dikten till Lili Brik.
Sommaren 1915 lärde Majakovskij känna Elsa Kagan. Hon var mycket intresserad av den nya futuristiska poesin och inviterade honom hem för att läsa dikten Ett moln i byxor. Vid detta tillfälle mötte Majakovskij hennes syster, Lili Brik, och blev djupt förälskad i henne. Lilis man Osip Brik, blev Majakovskijs förläggare som bekostade tryckningen med egna medel - då inga andra förläggare ville trycka ’Molnet’. Majakovskij kom att leva tillsammans i ett okonventionellt förhållande under 15 år fram till hans död vilket var okonventionellt då Lili och Osip inte skiljdes utan fortsatte leva tillsammans också sedan Lilis kärleksförhållande med Majakovskij tagit slut. Samlevandet mellan Majakovskij-Lili-Osip var dock inte ett menage a trois, Lilli skriver själv att ”sedan 1915 var mitt förhållande till O.M rent vänskapligt.” Förhållandet till Lili, såväl som hans intryck av krig och revolution, påverkade starkt hans arbete under dessa år. Dikten Krig och fred (Война и мир, 1916) behandlade första världskrigets fasor och Människa (Человек, 1917) är en dikt om kärlekens kval.
Lili Brik skriver i sina minnen: ”Från och med ’Molnet’ dedicerade Majakovskij på ett eller annat sätt alla sina dikter till mig. De stora sakerna - ’Molnet’, ’Ryggradsflöjten’, ’Människa’, ’Om det där’, ’Mysterium-Buffa’, ’Jag älskar’. Hon var hans musa.
Majakovskij nekades frivilligtjänst i början av första världskriget och arbetade åren 1915–1917 vid Petrograds militära bilskola som tecknare. Vid ryska revolutionens utbrott befann sig Majakovskij i Smolny i Petrograd. Där bevittnade han oktoberrevolutionen. Han började recitera dikter som Vänster marsch! För matroserna, 1918 (Левый марш (Матросам), 1918) vid flottans teatrar, med sjömän som publik.

Efter att ha flyttat tillbaka till Moskva arbetade Majakovskij för Ryska statens telegrafbyrå (ROSTA) och skapade – i både grafik och text – satiriska Agitprop-affischer. Denna agitationskonst kom också att revolutionera smaken. Lili Brik skriver att om det i teckningskonsten finns något som kallas revolutionär konst ”då är det konsten i våra fönster.”
År 1919 publicerade han sin första poesisamling Samlade arbeten 1909–1919 (Все сочиненное Владимиром Маяковским). I det kulturella klimatet hos det unga Sovjetunionen växte hans popularitet snabbt. Från 1922 till 1928 var Majakovskij en betydande medlem av Left Art Front (Lef) vari bland annat Pasternak, Meyerhold och Eisenstein ingick. De kom att definiera sina verk som ”kommunistisk futurism” (комфут).
Som en av få författare som tilläts att resa fritt, kom hans resor till Lettland, Storbritannien, Frankrike, Tyskland, USA, Mexiko och Kuba att influera verk som Min upptäckt av Amerika (Мое открытие Америки, 1925). Han reste också vida omkring i Sovjetunionen.
På en föreläsningsresa i USA träffade Majakovskij Elli Jones, som senare födde hans dotter 1926 - även hon Elli. Detta fick dock Majakovskij reda på först 1928 när paret möttes i södra Frankrike. Lili Brik kände redan 1928 till att Majakovskij fått en dotter. Under sent 1920-tal blev Majakovskij förälskad i Tatiana Jakovleva och till henne dedicerade han dikten Brev till Tatiana Jakovleva (Письмо Татьяне Яковлевой, 1928).
Majakovskijs betydelse kan inte begränsas till sovjetisk poesi. Emedan han genom åren ansågs som den sovjetiska poeten par excellence, förändrade han också uppfattningen om poesi i den vidare 1900-talskulturen. Hans politiska aktivism förstods sällan, och var ibland ogillad, av nära vänner, som Boris Pasternak. Mot slutet av 1920-talet blev Majakovskij mer desillusionerad; hans satiriska skådespel Vägglusen (клоп, 1929), som tog upp sovjetisk småborgerlighet och byråkrati, visar på denna utveckling. Förutom Vägglusen skrev han pjäserna Bastubadet (1930) och Mysterium-Buffa. I Pravda skrevs att det får vara nog med majakovskeriet: ”… vi tillåter inte att man smetar ner våra dörrar med tjära. Vi ska försöka få ett slut på era (futuristernas) olämpliga och för republiken alldeles för dyra skämt.” 1921 såg han sig tvungen att anmäla det statliga bokförlaget Gosizdat till domstol då han menade att de förhalat och försvårat utgivningen av Mysterium -Buffa och poemet 150.000.000. Lenin hade kallat poemet för ”pretentiöst strunt”. Poemet blev först publicerat 1937, sju år efter hans död.
Majakovskij gjorde också tre filmer; den sista Fjättrad vid filmen (1918) skrev han direkt för Lili. Majakovskij och Lili spelade huvudrollerna- hon som ballerina, han som konstnär. De andra var: Hur mår ni?, Inte till penningar född samt den oavslutade Komedi med självmord.
Sjukdom och såväl politiska som privata besvikelser var de huvudsakliga influenserna under hans sista månad. På kvällen den 14 april 1930 sköt Majakovskij sig själv, två dagar efter sitt avskedsbrev. Som Lili Brik skrev ”Han kunde inte dö utan en dikt”.
| ” | :”Som man säger”
Vladimir Majakovskij 12/4-30 |
„ |
| – Vladimir Majakovskij, Lili Brik - Majakovskij Ur minnen | ||
Majakovskij begravdes på Novodevitjekyrkogården i Moskva. Till hans ära ändrades 1930 namnet på hans födelsestad, från Bagdadi till Majakovskij. Efter Stalins död 1953 spreds rykten om att Majakovskij inte begick självmord, utan faktiskt mördades på order av Stalin. När KGB:s arkiv offentliggjordes under Glasnost, letade man efter bevis på detta, men ingenting kunde hittas.
Efter sin död blev Majakovskij i viss sovjetisk press anklagad för att vara en formalist och medlöpare, medan andra delar av pressen fortfarande hyllade honom som "den store revolutionspoeten". År 1935 skrev Stalin en kommentar till ett brev skickat till honom av Lili Brik:
”Kamrat Jezjov, tag hand om Briks brev. Majakovskij är fortfarande den bästa och mest begåvade poeten i vår sovjetepok. Att förbise hans kulturella arv är ett brott. Briks kritik är, enligt min mening, befogad...” (Källa: Memoirs av Vasilij Katanjan (L.B.:s styvson) sida 112)
Detta "kanoniserade" Majakovskij, men som Boris Pasternak skrev: ”Majakovskij tvångsinfördes som potatisen under Katarina den stora” och tillade: ”Det blev hans andra död, och till den har han ingen skuld”.
Asteroiden 2931 Mayakovsky är uppkallad efter honom.
Den socialistiska proggruppen Nynningen har tonsatt och tolkat många av Majakovskijs verk på skivan För full hals.