Malletlok är en typ av ånglokomotiv, som är tillverkades enligt principer som utarbetats av den schweiziske ingenjören Anatole Mallet och som patenterades 1874. Det kan köras på ganska smala spårkurvor tack vare att underredet är ledat.
Malletlok har drivning med två uppsättningar ångcylindrar, vilka driver två olika uppsättningar drivhjul. De bakre drivhjulen är fastsatta vid lokets fasta ram, medan de främre sitter på en rörlig boggie. Pivåaxeln finns på den bakre delen av boggien. Ångmaskinen är av kompoundtyp. Ångcylindrarna för de bakre drivhjulen drivs av högstrycksånga direkt från ångpannan, medan de storleksmässigt större ångcylindrarna på boggien drivs av ånga med lägre tryck, vilken leds från de bakre cylindrarna via rör till de främre.
Malletlok tillverkades i Europa från 1876 i stort antal för smalspårsjärnvägar, bland annat av Société Decauville Ainé. År 1889 byggdes de första malletloken för normalspårvidd av Lokomotiven- und Maschinenfabrik J.A. Maffei för schweiziska SBB samt för Sankt Gotthardsbanan. Vid sekelskiftet 1800/1900 fanns uppemot 400 malletlok i bruk i Europa, av vilka 218 var för normalspårvidd eller för den ryska spårvidden på 1 520 mm. Malletlok blev vanliga i USA för stora lok.
,_page_142,_Fig_9517_O&K_eight-wheeled_Mallet_locomotive,_200_ho,_for_metre_gauge,_service_weight_31_tons,supplied_to_Imperial_Colonial_Railways_in_Togo.jpg)
