| Margit Schauman | |
| Margit Schauman cirka 1931. | |
| Födelsenamn | Margit Elisabet Schauman |
|---|---|
| Pseudonym(er) | Margherita Violanti |
| Födelsedatum | 3 augusti 1895 |
| Födelseort | |
| Dödsdatum | 1977 |
| Genre | Opera |
| Roll | Sopran |
| År som aktiv | 1920-talet–1950-talet |
| Skivbolag | Victor |
| Artistsamarbeten | Walfrid Lehto, Alfredo Cibelli |
| Relaterade artister | Margareta Zilliacus, Annie Mörk |
Margit Elisabet Schauman, född 3 augusti 1895 i Vasa, död 1977, var en finländsk operasångerska (sopran), känd under pseudonymen Margherita Violanti.
Schauman var dotter till chefen för Vasakontoret vid Föreningsbanken i Finland, Max Schauman, och dennes hustru Selma Gustava Snellman. Åren 1921–1926 var hon gift med den grekiske operasångaren Carlos Lamanos. 1930 gifte hon sig i Jersey City med diplomingenjören Ernst Wirtzén, från vilken hon skilde sig 1933.
Schauman bedrev sångstudier i Paris och Italien och uppträdde sedan med framgång i Marseille, London och Tyskland. Efter en tid i Madrid reste Schauman med sin dåvarande make Carlos Lamanos till London, där de i juni 1922 spelade på konserthuset Wigmore Hall. Enligt de engelska recensenterna var Schauman överlägset bäst i pjäsen. Hon gav sin första konsert i Finland på Solennitetssalen på Helsingfors universitet den 13 november 1922. Ackompanjatör vid konserten var Leo Funtek. Hon företog sedan en längre konsertturné i Finland och möttes ständigt av fulla salonger och goda recensioner. I januari 1925 begav hon sig till Italien, där hon fick bra recensioner för sina roller i operorna Tannhäuser och Tosca.
1929 gjorde Schauman under pseudonymen Margherita Violante sex skivinspelningar för skivbolaget Victor i New York med melodier av Emil Kauppi och Oskar Merikanto. Hon sjöng in fyra duetter med Walfrid Lehto. För arrangemanget stod Victors studioorkester under ledning av Alfredo Cibelli.
På 1930-talet verkade Schauman som sånglärare vid Helsingfors musikkonservatorium.
För Gösta Palmcrantz, som träffade Schauman inför en konsert i Marseille 1922, berättade hon att hennes artistnamn var italienskt och att hon använde det för att "det gör sig bra på ett program", som hon uttryckte det.