| Marie av Edinburgh | |
| | |
| Född | 29 oktober 1875 Eastwell Park, Storbritannien |
|---|---|
| Död | 18 juli 1938 (62 år) Peles slott, Rumänien |
| Begravd | Katedralen i Curtea de Argeș |
| Medborgare i | Rumänien, Förenade kungariket Storbritannien och Irland och Storbritannien |
| Sysselsättning | Dagboksskrivare, sjuksköterska, konstnär |
| Befattning | |
| Gemål till Rumäniens monark (1914–1927) | |
| Make | Ferdinand I av Rumänien (g. 1893–1927) |
| Barn | Carol II av Rumänien (f. 1893) Elisabeth av Rumänien (f. 1894) Marie av Rumänien (f. 1900) Nicolai av Rumänien (f. 1903) Prinsessan Ileana av Rumänien (f. 1909) Mircea av Rumänien (f. 1913) |
| Föräldrar | Alfred av Sachsen-Coburg-Gotha Maria Alexandrovna av Ryssland |
| Släktingar | Victoria Melita av Sachsen-Coburg-Gotha (syskon) Prinsessan Alexandra av Sachsen-Coburg-Gotha (syskon) |
| Utmärkelser | |
| Hedersdoktor vid Strasbourgs universitet (1924) Hedersdoktor (1930) Storkors av Hederslegionen Vita örnens orden Kungliga röda korset Médaille militaire | |
| Namnteckning | |
| Heraldiskt vapen | |
| Redigera Wikidata | |
Marie av Edinburgh, född 29 oktober 1875 på Eastwell Park, Kent, England, död 10 juli 1938, var en brittisk-tysk prinsessa som var drottning av Rumänien som gemål till kung Ferdinand I av Rumänien från 1914 till 1927.
Hon var äldsta dotter till den brittiske prins Alfred, hertig av Edinburgh och storfurstinnan Maria Alexandrovna av Ryssland. Hennes farmor var drottning Viktoria I av Storbritannien och hennes morfar tsar Alexander II av Ryssland.
Marie föddes i Storbritannien och växte upp på olika platser i Europa där fadern hade kommenderingar, bland annat på Malta; år 1889 flyttade familjen till Sachsen-Coburg-Gotha, där fadern blivit tronarvinge. Marie mottog ett frieri från George V av Storbritannien, men äktenskapet stoppades av deras respektive mödrar, som ogillade respektive parters nationalitet, kusingifte var dessutom tabu inom den ryska kejsarfamiljen.
Maries mor arrangerade snabbt ett äktenskap med den rumänske tronföljaren Ferdinand för att föregripa en eventuell olämplig förälskelse. Äktenskapet ägde rum den 10 januari 1893.
Relationen mellan Marie och Ferdinand var olycklig och Marie beskrev Ferdinand som motbjudande; Marie orsakade 1897 skandal genom sitt förhållande med Zizi Cantacuzene, som resulterade i en graviditet och förlossning hos hennes mor i Tyskland – det har sedan förekommit många spekulationer om vad som hände med barnet.
Hennes tre sista barn föddes efter att hon inlett ett förhållande med Barbu Știrbey, och åtminstone hennes yngsta barn bedöms vara hennes och Ştirbeys son. Vid födseln av Maria 1900 förklarade hon att denna var dotter till hennes kusin, storfurst Boris Vladimirovitj av Ryssland för att få föda det i Tyskland, och Nicolas ryktades vid födseln vara son till Waldorf Astor.
År 1914 blev maken monark och hon blev drottning; de kröntes 1922. Enligt samtida bedömningar var det inte maken utan hon som regerade landet och skötte statens angelägenheter. A.L. Easterman beskrev Ferdinand som:
Under första världskriget genomdrev hon Rumäniens anslutning till de allierade.
Hon beskrivs som modig, plikttrogen och empatisk; bland annat reste hon med risk för sitt eget liv till fronten för att arbeta som sjuksköterska. Då landet invaderades framlade hon en plan på försvar genom en triangulär försvarslinje. Hon lyckades också genomdriva ett ekonomiskt statslån från USA. Vid krigsslutet reste hon som Rumäniens representant till fredskonferensen i Versailles 1918, där hon väckte sensation och fick namnet "soldatdrottningen". Hon framhöll Rumäniens stora förluster och lyckades genom både officiella och informella medel genomdriva stora territoriella vinster som mer än fördubblade landets yta. Hon var mycket populär bland den rumänska allmänheten.
Maries relation till sonen Carol II var initialt bättre än makens, men förstördes genom hennes motstånd mot hans förhållande med Magda Lupescu och vilja att han skulle ingå ett kungligt äktenskap. Marie antog den ortodoxa tron vid sitt giftermål men övergick vid slutet av sitt liv till Bahai. Hon avled plötsligt i en stroke under en tågresa.
Marie var även litterärt verksam och utgav sina memoarer: "The Story of My Life".