
Marooner (franska marrons; engelska maroons; av spanska cimarrón, 'vild', 'förvildad') kallades de förslavade afrikaner som befriade sig själva genom att rymma från plantager i Karibien och Sydamerika. De etablerade oberoende samhällen, ofta på otillgängliga platser i bergen eller långt inne i regnskogen. I synnerhet på Jamaica förde de under lång tid blodiga gerillakrig mot de vita kolonisatörerna. På Jamaica (1740) och i Surinam (1762) lyckades maroonerna tidigt tvinga fram erkännande och självständighet från kolonialherrarna.