| Martin Holm | |
| Född | 27 oktober 1976 Hägerstens församling, Sverige |
|---|---|
| Död | 24 juni 2009 (32 år) Hägerstens församling, Sverige |
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | Kickboxare, thaiboxare |
| Redigera Wikidata | |
Martin Holm, född 27 oktober 1976 i Hägersten i Stockholm, död där 24 juni 2009, var en svensk thaiboxare och kickboxare som under 2000-talets första hälft tävlade i den japanska tävlingsserien K-1.
Holm blev under 1990-talet mästare i både thaiboxning och kickboxning på amatör- och proffsnivå, med den professionella W.M.C.-världsmästartiteln 1999 som främsta merit. Mellan 2002 och 2004 tillhörde han K-1:s etablerade tungviktare och mötte bland andra Ernesto Hoost, Ray Sefo, Michael McDonald och Glaube Feitosa. Han har av många beskrivits som en av de främsta svenska stående fighters genom tiderna.
Holm avslutade sin tävlingskarriär 2004 och tog sitt liv i juni 2009 efter flera års psykisk ohälsa. Till hans minne bildades 2014 den ideella föreningen Martin Holms Minne.
Martin Holm började simma i den lokala simhallen vid sju års ålder. Några år senare fastnade han för aikido, som han tränade i fyra år, och därefter för shotokan-karate. Som fjortonåring sökte han upp thaiboxningsklubben Slagskeppet Muay Thai i Stockholm, där han bland andra mötte Jörgen Kruth och omedelbart fascinerades av sporten.
Slagskeppet höll vid den här tiden till i en källarlokal på Södermalm och leddes av tränaren Po Lindvall. Enligt Lindvall avancerade Holm snabbt till klubbens avancerade grupp och började tävla tidigt, utan att sticka ut på annat sätt än genom att vara ovanligt vänlig och att aldrig utnyttja ett övertag mot mindre erfarna träningskamrater.
Uppgifterna om Holms födelsedatum går isär. Svenska folkbokföringsuppgifter anger 27 oktober 1976, medan K-1:s egen tävlandeprofil och flera internationella kampsportskällor uppger 27 november 1976.
Holm var arton år när han fick sin första match, under en resa till Thailand 1994. Han var inte förberedd på att tävla och ställdes mot en rutinerad lokal thaiboxare, men vann på knockout med knän efter omkring 30 sekunder i första ronden.
Under åren för Slagskeppet gick Holm över trettio matcher och vann fyra europeiska och tre världsmästartitlar. Han var southpaw och hade den bakre rundsparken som signaturteknik. År 1997 vann han amatör-EM i thaiboxning och VM i kickboxning, och 1998 tog han ett VM-guld i thaiboxning.
År 1999 följde Holm, på sin tränare Po Lindvalls inrådan, träningskamraten Jörgen Kruth till Vallentuna Boxing Camp för att ta nästa steg i karriären. Samma år reste han till Thailand och kom hem med den professionella W.M.C.-världsmästartiteln i thaiboxning.
Holm debuterade i K-1 vid K-1 World Grand Prix 2002 in Nagoya i mars 2002, där han knockade Jokki Obi efter 1.38 i första ronden. I nästa match, i juli samma år, mötte han den brasilianske karateutövaren Glaube Feitosa och vann återigen på knockout i första ronden. Ronden mot Feitosa, med kombinationen av stilren boxning och drivna bentekniker, har beskrivits som en klassiker inom svensk kampsport och inledde Holms två år i den internationella toppen.
Senare under 2002 mötte han i Saitama den nyzeeländske K-1-stjärnan Ray Sefo och förlorade en jämn match på domslut efter full tid. Han avslutade sitt första K-1-år med att besegra kanadensaren Michael McDonald på domslut vid K-1 World Grand Prix 2002-finalen.
År 2003 mötte Holm den fyrfaldige K-1-mästaren Ernesto Hoost i Paris och förlorade på enhälligt domslut efter full tid. Samma år gick han en så kallad superfight vid Grand Prix-finalen i Tokyo Dome, där han knockade Jan Nortje med knä i magen inför omkring 70 000 åskådare.
I Japan och Frankrike tävlade Holm inför publiksiffror upp mot 70 000, och galorna sändes världen över. Han förekom på japanska samlarbilder och är sannolikt den ende svenske kampsportare som blivit spelbar figur i ett tv-spel, K-1 World Grand Prix 2003.
Holms sista K-1-match gick 2004 mot albanen Xhavit Bajrami. Därefter drog han sig tillbaka från tävlandet för att fokusera på familjen och sin nyfödde son. I januari 2007 meddelade han att han planerade en comeback i K-1, något som aldrig blev av.
Parallellt arbetade han med föreläsningar och annan verksamhet inom kampsporten. Han var under lång tid ett dragplåster på de professionella kampsportsgalor som arrangerades i Solnahallen och senare på Hovet och Globen.
Under åren efter karriären drabbades Holm av psykisk ohälsa. Enligt ett reportage av Thomas Arnroth i KIT hade han drabbats av en psykos som senare utvecklades till schizofreni.
Martin Holm tog sitt liv den 24 juni 2009, 32 år gammal.
Den 24 juni 2014, fem år efter Holms död, tog Po Lindvall initiativ till den ideella föreningen Martin Holms Minne, som han startade tillsammans med Thabo Motsieloa, Jens Hultén, Mikael Spreitz, Jörgen Kruth och Martin Lidberg. Syftet är att hedra Holm och att i hans anda premiera personer som genom kampsporten skapar ett inflytande som gynnar idrotten eller dess utövare. Föreningen anger att den i första hand grundades för att förebygga psykisk ohälsa, och lyfter i sina utmärkelser fram egenskaper som ödmjukhet, prestigefrihet, generositet och personlig integritet.
I den svenska kampsportsvärlden var Holm den mest meriterade fightern under sin samtid, medan han för den bredare allmänheten förblev relativt okänd eftersom kampsporten sällan bevakades av de större sportredaktionerna.
| Matcher | Vinster | Förluster | Knockouts |
|---|---|---|---|
| 69 | 60 | 9 | 43 |
Siffrorna ovan är de vanligast förekommande. Andra sammanställningar anger omkring 60 matcher, 55 vinster och 40 knockouts.