Massimo d'Azeglio

Massimo d'Azeglio
FöddMassimo Taparelli
24 oktober 1798
Turin
Död15 januari 1866 (67 år)
Cannero Riviera, Italien
BegravdCimitero Monumentale di Torino
Medborgare iKungariket Italien och Kungariket Sardinien
Utbildad vidUniversitetet i Turin
SysselsättningPolitiker, historiker, novellförfattare, författare, målare, diplomat
Befattning
Prefect of Milan
Senator i Kungariket Sardinien
Ledamot av Kungariket Sardiniens deputeradekammare
Kungariket Sardinien första legislatur (1848)
Ledamot av Kungariket Sardiniens deputeradekammare
Kungariket Sardinien andra legislatur (1849)
Kungariket Sardiniens utrikesminister (1849–1851)
Kungariket Sardiniens premiärminister (1849–1852)
Ledamot av Kungariket Sardiniens deputeradekammare
Kungariket Sardinien tredje legislatur (1849)
Ledamot av Kungariket Sardiniens deputeradekammare
Kungariket Sardinien fjärde legislatur (1849–1853)
Kungariket Sardiniens utrikesminister (1851–1852)
Politiskt parti
Historiska högern
MakaGiulia Manzoni
Luisa Blondel
FöräldrarCesare Taparelli d'Azeglio
SläktingarRoberto d'Azeglio (syskon)
Luigi d'Azeglio (syskon)
Alessandro Manzoni
Utmärkelser
Storkorset av Nederländska Lejonorden (1851)
Storkorsriddare av Sankt Mauritius och Sankt Lazarusorden
Officer av Savojens militärorden
Savojens civilförtjänstorden
Storkorset av Kristusorden
Toskanska Sankt Josefsorden
Storkors av Frälsarens orden
Militär tapperhetsmedalj i silver
Namnteckning
Heraldiskt vapen
Redigera Wikidata

Massimo Taparelli, markis d'Azeglio, född 24 oktober 1798, död 15 januari 1866, var en italiensk statsman, författare och konstnär, bror till Roberto och Luigi d'Azeglio.

Azeglio gjorde sig först känd som landskapsmålare. Efter sitt giftermål med en dotter till Alessandro Manzoni vanns han för den italienska frihetskampen, och sökte genom sina historiska romaner Ettore Fieramosca (1833) och Nicolo de Lapi (1841), genom tal och skrift väcka folkets frihets- och nationalkänsla. Han deltog i frihetskriget 1848 och kallades 1849 av Viktor Emanuel till Sardiniens ministerpresident. Då Camillo di Cavour, som 1851 inträtt i ministären, förenade sig med vänstern, trädde Azeglio tillbaka.

Massimo d'Azeglio: Livet vid sjön med en båt

Citat

Fatta l’Italia, bisogna fare gli Italiani. - Vi har skapat Italien, nu behöver vi skapa italienarna.

Utmärkelser

[Redigera Wikidata]

Källor

Noter

  1. 1 2 Massimo Taparelli d\\' Azeglio, RKDartists (på engelska), RKDartists-ID: 3128.[källa från Wikidata]
  2. 1 2 Massimo Taparelli Azeglio, Benezit Dictionary of Artists (på engelska), femte utgåvan, Oxford University Press, 2006 och 2011, ISBN 978-0-19-977378-7, Benezit-ID: B00009300.[källa från Wikidata]
  3. 1 2 SNAC, SNAC Ark-ID: w64t6nt7, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ↑ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: ola2002150476, läst: 23 november 2019.[källa från Wikidata]
  5. 1 2 3 4 5 6 Dizionario Biografico degli Italiani, Istituto della Enciclopedia Italiana, 1960, Dizionario Biografico degli Italiani: massimo-taparelli-d-azeglio, läs online, läst: 5 juni 2021.[källa från Wikidata]
  6. ↑ Store norske leksikon, Store norske leksikon-ID: Massimo_Taparelli_D'AzeglioStore_norske_leksikon, läst: 17 oktober 2026.[källa från Wikidata]
  7. ↑ Charles Dudley Warner (red.), Library of the World's Best Literature, 1897, läs online.[källa från Wikidata]
  8. ↑ RKDartists, RKDartists-ID: 3128, läst: 12 december 2025.[källa från Wikidata]
  9. ↑ Gemeinsame Normdatei, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 1189132987749153-1, läst: 20 april 2026.[källa från Wikidata]
  10. 1 2 3 4 storia.camera.it, storia.camera.it-ID: massimo-d-azeglio-taparelli-17981024, läst: 8 maj 2019.[källa från Wikidata]
  11. 1 2 läs online, www.nationaalarchief.nl .[källa från Wikidata]

Externa länkar