| Maximilian Duncker | |
 | |
| Född | 15 oktober 1811 (ej angiven kalender, antar gregoriansk) Berlin |
|---|---|
| Död | 21 juli 1886 (ej angiven kalender, antar gregoriansk) (74 år) Ansbach, Tyskland |
| Begravd | Alter Friedhof der Zwölf Apostel |
| Medborgare i | Konungariket Preussen |
| Utbildad vid | Bonns universitet Humboldt-Universität zu Berlin, filosofie doktor Martin-Luther-Universität Halle-Wittenberg  |
| Sysselsättning | Historiker, arkivarie, författare, politiker, universitetslärare, fackföreningsman, arkivchef |
| Befattning | |
| Ledamot av parlamentet i Frankfurt (1848–1849) Ledamot av Preussens representanthus (1849–1852) Ledamot av Preussens representanthus (1860–1861) Preussiska statens historiograf (1884–) | |
| Arbetsgivare | Tübingens universitet Martin-Luther-Universität Halle-Wittenberg |
| Föräldrar | Carl Friedrich Wilhelm Duncker Fanny Auguste Babett Levy |
| Släktingar | Alexander Duncker (syskon) Franz Duncker (syskon) |
| Utmärkelser | |
| Maximiliansorden för konst och vetenskap (1884) | |
| Redigera Wikidata | |
Maximilian Wolfgang Duncker, född 15 oktober 1811 i Berlin, död 21 juli 1886 i Ansbach, var en tysk historiker. Han var son till Carl Friedrich Wilhelm Duncker samt bror till Alexander och Franz Duncker.
Duncker satt efter en långvarig rättegång (1834–1836) sex månader i häkte därför, att han deltagit i en Burschenschaft i Bonn och blev 1842 extra ordinarie professor i historia i Halle an der Saale. Under oron och kriget 1848–1850 utmärkte han sig som liberal folkrepresentant och utgav åtskilliga broschyrer.
År 1857 blev Duncker professor i Tübingen, inträdde 1859 som geheimeregeringsråd i preussiska statsministeriet och blev 1861 föredragande hos kronprinsen samt var 1867–1874 direktor för preussiska statsarkivet. Åren 1872–1886 var han lärare i nyare historia vid krigsakademien och blev 1884 brandenburgsk historiograf.