| Max Frisch | |
 Max Frisch, 1974. | |
| Född | Max Rudolf Frisch 15 maj 1911 Zürich |
|---|---|
| Död | 4 april 1991 (79 år) Zürich |
| Medborgare i | Schweiz |
| Utbildad vid | ETH Zürich Zürichs universitet  |
| Sysselsättning | Författare, manusförfattare, filosof, journalist, biograf, dagboksskrivare, dramatiker, arkitekt, poet |
| Maka | Gertrud Frisch-von Meyenburg (g. 1942–1959) Marianne Frisch (g. 1968–1979) |
| Partner | Ingeborg Bachmann (1958–1963) Käte Schnyder-Rubensohn |
| Barn | Ursula Priess (f. 1943) |
| Föräldrar | Karolina Bettina Frisch |
| Utmärkelser | |
| Conrad Ferdinand Meyer-priset (1938) Wilhelm Raabe-priset (1954) Charles Veillon-priset på tyska (1958) Georg Büchnerpriset (1958) Jerusalempriset (1965) Schiller-Gedächtnispreis (1965) Grosser Schillerpreis (1973) Tyska bokhandelns fredspris (1976) Kommendör av Arts et Lettres-orden (1984) Common Wealth Award of Distinguished Service (1985) Neustadtpriset (1986) Staden Düsseldorfs Heinrich Heine-pris (1989) Hedersdoktor vid universitetet i Birmingham Hedersdoktor vid Technische Universität Berlin | |
| Redigera Wikidata | |
Max Frisch, född 15 maj 1911 i Zürich, död 4 april 1991 i Zürich, var en schweizisk författare och arkitekt.
Åren 1930–1932 studerade Frisch germanistik vid Zürichs universitet, men han tvingades avbryta studierna i förtid vid sin faders död. År 1936 återupptog han sina studier, den här gången inom arkitektur, och avlade 1940 sin arkitektexamen vid Eidgenössische Technische Hochschule i hemstaden. År 1942 öppnade han sin egen arkitektbyrå. Mellan 1946 och 1951 författade Frisch dramer, vilka anknyter till den då aktuella efterkrigstiden - med dess antinazistiska tendens som i Biedermann och pyromanerna (1958) och Andorra ((1961). Han stängde sin arkitektbyrå 1955 och började författa på heltid. Han var en av efterkrigstidens mest översatta tyska författare - hans verk lär finnas på 37 språk. År 1958 mottog han Georg Büchner-priset.
Frisch hade ett förhållande med Ingeborg Bachmann från 1958 till 1963.
I sitt författarskap gav Frisch uttryck för tvivel på den bestående ordningen och var internationalist och en motståndare till inskränkt borgerlighet. Han avled till följd av cancer.
