Max Frisch

Max Frisch
Max Frisch, 1974.
FöddMax Rudolf Frisch
15 maj 1911
Zürich
Död4 april 1991 (79 år)
Zürich
Medborgare iSchweiz
Utbildad vidETH Zürich
Zürichs universitet
SysselsättningFörfattare, filosof, journalist, biograf, poet, manusförfattare, dagboksskrivare, arkitekt, dramatiker, röstskådespelare
MakaGertrud Frisch-von Meyenburg
(g. 1942–1959)
Marianne Frisch
(g. 1968–1979)
PartnerIngeborg Bachmann (1958–1963)
Käte Schnyder-Rubensohn
BarnUrsula Priess (f. 1943)
FöräldrarFranz Frisch
Karolina Bettina Frisch
Utmärkelser
Conrad Ferdinand Meyer-priset (1938)
Wilhelm Raabe-priset (1954)
Charles Veillon-priset på tyska (1958)
Georg Büchnerpriset (1958)
Jerusalempriset (1965)
Schiller-Gedächtnispreis (1965)
Grosser Schillerpreis (1973)
Tyska bokhandelns fredspris (1976)
Kommendör av Arts et Lettres-orden (1984)
Common Wealth Award of Distinguished Service (1985)
Neustadtpriset (1986)
Staden Düsseldorfs Heinrich Heine-pris (1989)
Hedersdoktor vid universitetet i Birmingham
Hedersdoktor vid Technische Universität Berlin
Redigera Wikidata

Max Frisch, född 15 maj 1911 i Zürich, död 4 april 1991 i Zürich, var en schweizisk författare och arkitekt.

Åren 1930–1932 studerade Frisch germanistik vid Zürichs universitet, men han tvingades avbryta studierna i förtid vid sin faders död. År 1936 återupptog han sina studier, den här gången inom arkitektur, och avlade 1940 sin arkitektexamen vid Eidgenössische Technische Hochschule i hemstaden. År 1942 öppnade han sin egen arkitektbyrå. Mellan 1946 och 1951 författade Frisch dramer, vilka anknyter till den då aktuella efterkrigstiden - med dess antinazistiska tendens som i Biedermann och pyromanerna (1958) och Andorra ((1961). Han stängde sin arkitektbyrå 1955 och började författa på heltid. Han var en av efterkrigstidens mest översatta tyska författare - hans verk lär finnas på 37 språk. År 1958 mottog han Georg Büchner-priset.

Frisch hade ett förhållande med Ingeborg Bachmann från 1958 till 1963.

I sitt författarskap gav Frisch uttryck för tvivel på den bestående ordningen och var internationalist och en motståndare till inskränkt borgerlighet. Han avled till följd av cancer.

Bibliografi i urval

Priser och utmärkelser