| Max Wünsche | |
| Max Wünsche år 1943. | |
| Information | |
|---|---|
| Född | 20 april 1914 Kittlitz, Löbau, Kungariket Sachsen, Kejsardömet Tyskland |
| Död | 17 april 1995 (80 år) München, Bayern, Tyskland |
| Begravningsplats | Nordfriedhof, München |
| I tjänst för | |
| Försvarsgren | Waffen-SS |
| Tjänstetid | 1933–1945 |
| Grad | |
| Enhet | |
| Befäl | 12. SS-Panzer-Regiment |
| Slag/krig | Andra världskriget |
| Utmärkelser | |
| Relationer | Hustru: Ingeborg (1920–2000) |
Max Wünsche, född 20 april 1914 i Kittlitz, död 17 april 1995 i München, var en tysk Obersturmbannführer i Waffen-SS. Han dekorerades med bland annat Riddarkorset av Järnkorset med eklöv.
Efter avslutad grundskola gick Wünsche i handelsskola och blev senare fastighetsskötare.
Wünsche var ordonnansofficer hos Adolf Hitler 1938–1940 och ingick i SS-Begleitkommando des Führers, Adolf Hitlers eskortkommando.
Vid invasionen av Nederländerna och slaget om Frankrike år 1940 var han plutonchef, underordnad Kurt Meyer. I december samma år blev han adjutant åt Sepp Dietrich; i denna egenskap deltog han i Balkanfälttåget och Operation Barbarossa år 1941. I februari 1942 fick Wünsche befälet över en StuG-bataljon på östfronten. Efter en kortare tids utbildning återvände han till östfronten och upplevde hårda strider i tredje slaget vid Charkov 1943.
Från juni 1944 deltog Wünsche i striderna i Frankrike och blev instängd i Falaisefickan i Normandie. Natten den 20 augusti försökte han och några andra officerare fly men greps av de allierade. Wünsche tillbringade återstoden av andra världskriget i brittisk krigsfångenskap i läger 165 i Caithness i norra Skottland. År 1948 frigavs han och återvände till Tyskland.