Ett metanarrativ, eller master narrative eller storslagen berättelse, är en term som härstammar från postmodernismen och hänvisar till en berättelse, som står över andra berättelser. Ett metanarrativ är en berättelse, utifrån vilken det avgörs vilka andra berättelser som är betydelsefulla och centrala – till och med giltiga – och vilka som är marginella.
Metanarrativ är de berättelser som styr hur ett samhälle eller en kultur tänker, ett allmänt regelverk som nästan alla av dess medlemmar åtlyder. De är svåra att definiera och mycket svåra att studera.
Begreppet anses vara ett grundläggande koncept inom postmodernismen och fick genomslag genom den franske filosofen Jean-François Lyotard i dennes uppsats La condition postmoderne: rapport sur le savoir, som utgavs 1979. Lyotard beskrev en kunskapskris (eller legitimitetskris) i de mest utvecklade industrisamhällena såsom att ha uppkommit genom vad han betecknade som "de stora berättelsernas död". Han hävdar i uppsatsen att uppfattningen om vetenskapliga framsteg störs av en misstro gentemot metanarrativen – det vill säga det helhetsramverk som syftar till att förklara helheten av mänsklighetens historia, erfarenhet och kunskap.
Termen används också inom narratologin med betydelsen "berättelser inom berättelser", såsom myntat av litteraturteoretikern Gérard Genette.