Slavmyreblomfluga (Microdon mutabilis) är en fluga som beskrevs 1758 av Carl von Linné. Arten ingår i släktetmyrblomflugor (Microdon) och familjenblomflugor. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life. Slavmyreblomfluga är en medelstor, gråbrun, kompakt fluga med kort och bred bakkropp, långa framåtriktade antenner och gulröd skutell. Den förekommer främst i anslutning till öppen skog, hyggen och ängar.
Utseende
Slavmyreblomflugan är 9–14 mm lång och har ett brett, ovalt huvud med ett svartglänsande, svagt välvt ansikte som täcks av gul till orange, nedåtriktad behåring. Antennerna är långa och består av tre segment med proportionerna 4:1:2,5, och antennborstet är kort och tjockt. Ögonen är hos båda könen åtskilda och i princip nakna. Ryggskölden är svart och glänsande med gul eller orange utstående behåring, medan den gulröda skutellen har en tydligt konkav bakkant. Bakkroppen är huvudsakligen täckt av åtliggande behåring i gula till orange toner, ibland med inslag av svart på tergiternas framkanter. Vingarna är svagt bruntonade utan synligt vingmärke, och benen är mörka med gulbruna skenben och fötter.
Små individer av den fullbildade flugan kan inte särskiljas från rödmyreblomfluga. Däremot skiljer sig larver och puppor åt, bland annat genom längden på de främre andningshornen. Det finns indikationer på att Microdon mutabilis kan utgöra ett komplex av närstående arter specialiserade på olika arter av myror, vilket kan förklara de skilda utbredningsmönstren. Värt att notera är att svenska exemplar ofta är större än dem som beskrivs från övriga Europa.
Utbredning
Slavmyreblomflugan förekommer i Västpalearktis och vidare österut till åtminstone Altajområdet, men eventuellt även till Asiens Stilla havskust.
Förekomst i Norden
Slavmyreblomflugan förekommer förmodligen över stora delar av Sverige, men är bara känd från spridda lokaler, troligen för att den är förbisedd och delvis svår att särskilja från rödmyreblomfluga. Nyare fynd finns från södra och mellersta delarna av landet samt i norr, med observationer från bland annat Skåne, Öland, Östergötland, Södermanland, Dalarna och Norrbotten, liksom från Lule och Torne lappmark. Uppland verkar vara det område där arten påträffas mest regelbundet, även om det rör sig om få individer. I övriga delar av Götaland baseras kunskapen mest på äldre fynd, och från södra Norrland saknas rapporter helt.
Slavmyreblomflugan förekommer i varierade miljöer, främst i äldre, öppna skogar av både löv och barr, liksom på hyggen, i gläntor, bryn och angränsande ängsmarker. Den hittas på såväl torra, steniga marker som i mer fuktiga områden och mossar, även om observationer i våta miljöer delvis kan avse rödmyreblomfluga. Arten gynnas särskilt av mindre hyggen med rik växtlighet och närvaro av ett par år gamla barrstubbar och liggande björkved, där de vuxna flugorna gärna sitter på stubbar, ris och växtlighet och förflyttar sig korta sträckor mellan viloplatser. Puppor förekommer oftast under barken på äldre gran- och tallstubbar, där larven förpuppas tidigt på våren innan myrsamhällena blivit aktiva. De förekommer bland annat i bon av svart slavmyra och skogsrödmyra, ofta i samma miljö som jordmyreblomfluga. Larven lever enligt litteraturen av ägg från myror inom släktena Formica och Lasius, och studier från Brittiska öarna visar en stark koppling till nordslavmyra. Där har puppor också hittats under stenar hos svart slavmyra, medan avvikande puppor funna hos ängsrödmyra bedömts tillhöra den närstående arten rödmyreblomfluga.
.jpg)
.jpg)
