Milka Hartman, född 11 februari 1902 i Loibach (slovenska Libuče), Kärnten, Österrike-Ungern, död där 9 juni 1997, var en slovensk poet.
Milka Hartman föddes i Loibach (slovenska Libuče), ett slovensktspråkigt område i Kärnten, den 11 februari 1902. Hon utbildade sig till hemkunskapslärare i Ljubljana och började arbeta där år 1927. Hon höll också en del matlagningskurser. Efter andra världskriget började hon arbeta inom Kärnten-slovenska kvinnors politik och kulturarbete. Hon var engagerad i arbete med barn och ungdomar. Hon kämpade för den slovenska folkgruppen i Kärnten. Hennes modersmål var väldigt viktigt för henne.
Hartmans dikter har publicerats i ett flertal diktsamlingar. Många av hennes dikter beskriver livet på landsbygden före industrialiseringen. Hon har också skrivit flera slovenska sånger som ofta handlar om vackra händelser, hårda tider, politiska budskap och hennes starka tro.
År 1983 blev hon tilldelad den litterära utmärkelsen professor av den dåvarande österrikiska förbundspresidenten Rudolf Kirchschläger.
Milka Hartman dog i Loibach den 9 juni 1997.