| Milon's Secret Castle | |
| Utvecklare | Hudson Soft |
|---|---|
| Utgivare | Hudson Soft |
| Genre | metroidvania |
| Antal spelare | enspelarspel |
| Format | Nintendo Entertainment System Game Boy |
| Arbetslag | |
| Musik | Takeaki Kunimoto |
| Spelserie | |
| Uppföljare | DoReMi Fantasy |
Milon's Secret Castle, i Japan känt som Meikyū Kumikyoku: Milon no Daibōken (迷宮組曲 ミロンの大冒険 ”The Maze Suite: Milon's Great Adventure”?), är ett actionbetonat pusselplattformsspel utvecklat och utgivet av Hudson Soft till Famicom 1986. Spelet släpptes senare i Nordamerika till NES i september 1988 men fick ingen egen europeisk NES-utgåva, utan blev mer känt där via import och senare nedladdningstjänster.
En Game Boy-version släpptes 1993 under titeln Milon no Meikyū Kumikyoku (ミロンの迷宮組曲?) i Japan och med originaltiteln i Nordamerika. En uppföljare, DoReMi Fantasy, kom 1996 till Super Famicom.
Huvudpersonen Milon är en pojke som lider av amusi (tondövhet) och bor i landet Hudson, där invånarna kommunicerar med hjälp av musik och toner. Milon känner sig utanför och bestämmer sig för att ge sig ut på resa, men innan han lämnar Hudson besöker han drottning Eliza i slottet Garland. När han kommer fram har dock den onde trollkarlen Maharito (”Warlord of the northern region” i den engelska manualen) redan intagit slottet med sin demonarmé, stulit invånarnas musikinstrument och spridit skräck i landet.
Milon ger sig därför in i Castle Garland för att besegra Maharito, rädda drottningen och återlämna instrumenten till folket. På vägen måste han besegra sex demonbestar – Homa, Doma, Blue Doma, Red Homa, Red Balkarma och Kama – som var och en lämnar efter sig en kristall som stärker Milons krafter.
Spelaren styr Milon genom att springa, hoppa och skjuta bubblor i ett stort, labyrintliknande slott. Man börjar på bottenvåningen i fyravåningsslottet Garland och måste successivt ta sig uppåt genom tre huvudvåningar, en brunn, sidotornen och till sist toppen av slottet. Stannar spelaren utomhus för länge börjar blixtar falla över gårdsplanen.
Varje rum i slottet är fyllt av fiender och dolda föremål. Milons bubblor fungerar både som vapen och verktyg: skjuter man på ”mjuka” block kan de sprängas bort, vilket öppnar nya vägar, avslöjar hemliga butiker eller blottar gömda föremål. Samma bubblor skadar också demonerna i rummet, men fienderna återuppstår efter några sekunder. Till skillnad från många andra plattformsspel från samma tid syns det inte vilka block som döljer hemligheter – spelaren måste systematiskt skjuta på väggar och golv för att hitta butiker, dörrar och bossrum.
Bossarna ”demonbestarna” måste besegras för att låsa upp nästa våning. När en boss har fallit droppar den en kristall som uppgraderar Milons bubblor eller livmätare, och bossrummet används sedan som passage till en högre våning.
Spelet är känt för sin höga svårighetsgrad. Spelaren har i praktiken bara ett liv; när Milon dör är spelet slut och man kastas tillbaka till början. Enda ”continue”-funktionen är en dold knappkombination (håll vänster på styrkorset och tryck Start på titelskärmen) som låter spelaren fortsätta efter att ha tagit den första kristallkulan, men detta nämns bara i manualen. Till skillnad från många andra plattformsspel ”blinkar” Milon inte och blir inte kortvarigt odödlig när han träffas, utan kan förlora hela sin livmätare mycket snabbt om han fastnar i en fiende eller en projektil.
Som motvikt finns i varje rum en hemlig honungskaka som fyller upp livmätaren och utökar den med en enhet första gången den hittas. Utöver detta kan Milon hitta olika föremål i butiker – till exempel bättre rustning, paraplyer som dämpar knockback, extra bubbelkraft och nycklar till låsta delar av slottet – samt musikkassetter och andra specialföremål som krävs för att nå spelets senare bossar.
Spelets struktur är mer icke-linjär än många andra 2D-plattformare från mitten av 1980-talet. Rummen kan besökas i varierande ordning, och varje rum har en fast utgång som inte alltid ligger längst till höger; ibland krävs det att man bryter block på oväntade ställen för att nå dörren. Spelare har därför jämfört utforskandet med hemligheterna i Super Mario Bros., men här är hemligheterna betydligt mindre tydliga.
Ett återkommande sidouppdrag kretsar kring musikkistor (”music boxes”). När Milon rör vid en sådan flyttas han till ett minispel där han ska plocka upp så många musiknoter som möjligt; skarpa toner ger extrapoäng, medan förtecken med b ger minuspoäng. Första gången minigamet nås leds melodin bara av en ensam alv med trumma. Varje ny musikkista lägger till ytterligare en alv med ett nytt instrument, vilket gör ”Maze Song” allt mer avancerad för varje besök.
Milon's Secret Castle släpptes till Family Computer i Japan den 13 november 1986 och lokaliserades senare till Nintendo Entertainment System i Nordamerika i september 1988.
Game Boy-versionen släpptes i Japan den 26 mars 1993 som Milon no Meikyū Kumikyoku (ミロンの迷宮組曲?) och under originaltiteln i Nordamerika samma år. Porten behåller grundupplägget men anpassar rummen till den mindre skärmen, introducerar ett lösenordssystem och gör fiendeprojektiler mindre och långsammare, samtidigt som föremålspriserna sänks.
NES-versionen återutgavs 2005 på Game Boy Advance i samlingen Hudson Best Collection Vol. 3 (Japan), och har därefter släppts på flera digitala tjänster: mobiltelefoner, den Japan-exklusiva Hudson Channel till PlayStation 2, samt Virtual Console till Wii i Japan och Nordamerika 2007 och som importtitel i PAL-regionen 2010. Spelet släpptes även på Nintendo 3DS Virtual Console den 31 oktober 2013 i Nordamerika.
Vid den japanska lanseringen gav Famicom Tsūshin (senare Famitsu) Famicom-versionen betyget 29 av 40, ett relativt gott omdöme för ett tidigt Famicom-äventyr. Den europeiska speltidningen Power Unlimited gav Game Boy-versionen 83% och konstaterade att spelet inte var särskilt originellt men hade bra spelkänsla och grafik.
När NES-versionen återutgavs på Wiis Virtual Console i mitten av 2000-talet fick den dock betydligt mer negativ kritik. GameSpot gav spelet 2/10 och kallade det ett av plattformens sämsta spel, med hänvisning till styltig kontroll, brist på vägledning och orättvis svårighetsgrad. IGN gav Virtual Console-versionen 4/10 och beskrev spelet som ”obskyrt, hårt och dåligt förklarat”. Nintendo Lifes recension slutade på 3/10, men berömde samtidigt musiken och den ovanligt fria rumslayouten jämfört med andra NES-plattformare.
1996 släpptes uppföljaren DoReMi Fantasy: Milon no Dokidoki Daibouken till Super Famicom, en mer traditionell, färggrann plattformare som ofta lyfts fram som en av Hudson Softs bortglömda 16-bitstitlar. Milon har även gjort gästspel i andra Hudson-spel, bland annat som spelbar figur i Saturn Bomberman och som hemlig poängbricka i vissa versioner av Star Soldier.
Figuren förekommer dessutom i flera japanska serier baserade på Famicom-spel, bland annat Famicom Rocky (1985–1987) och Nekketsu! Famicom Shōnendan (1986–1987) som publicerades i CoroCoro Comic. År 2006 släpptes ett pusselspel till Nintendo DS i Japan, Milon no Hoshizora Shabon: Puzzle Kumikyoku, som återanvänder Milon och bubbeltemat i ett mer renodlat pusselupplägg.