Modernismo (spanska: modernism) var en spanskspråkig litterär rörelse i slutet av 1800- och början av 1900-talet. Den kopplas ofta samman med Latinamerika men fick även viss spridning i Spanien. I viss mån var den del av den då begynnande modernismens litteratur.
Modernismo-rörelsen framträdde i slutet av 1880-talet. Den kopplas ofta samman med den nicaraguanske poeten Rubén Darío (1867–1916), som fungerade som rörelsens centralfigur. En avgörande tidig händelse var utgivningen 1988 av Daríos dikt- och novellsamling Azul ('Blå').
Den här "modernistiska" rörelsen producerade varken något manifest eller organiserade några grundläggande principer. Huvudsakligen fungerade den som en reaktion emot Émile Zolas litterära naturalism, och mer allmänt mot en borgerligt västerländsk konformism och materialism. Man hämtade inspiration från franska symbolister och klassisk spansk poesi, liksom från nordamerikanska diktare som Walt Whitman. Man inhämtade vågade metaforer och innovativa versmått och uttryckte sig med ett känslomättat bildspråk, i syfte att uttrycka olika individuella och andliga värden.
Den första fasen i rörelsen var etablerande av den mexikanska tidskriften La Revista Azul (1894–1896). Detta var en tid när Darío ägnade stor del av sitt liv åt resande, och han propagerade för rörelsens värden vid resor till Spanien 1892 och 1898 och runtom i Latinamerika. Senare utgavs den andra och näst viktigaste publikationen inom rörelsen, La Revista Moderna (1898–1911). Även den var en mexikansk skapelse.
Utöver Darío tillhörde de spanska poeterna Antonio Machado och Juan Ramón Jiménez rörelsens viktigare namn. Där fanns också romanförfattaren och dramatikern Ramón María del Valle-Inclán. Andra relaterade namn var Leopoldo Lugones och Amado Nervo.
Modernismo var den första latinamerikanska rörelse som influerade spansk litteratur. Runt 1920 upphörde rörelsen som samlat fenomen, efter att Darío avlidit fyra år tidigare, men den kom att få stort inflytande över den fortsatta 1900-talspoesin på spanska.