| Muawiya I | |
 | |
| Född | Mekka |
|---|---|
| Död | Medina |
| Begravd | Bab al-Saghirs begravningsplats |
| Medborgare i | Umayyadiska kalifatet |
| Sysselsättning | Politiker, guvernör, poet, författare, kalif |
| Befattning | |
| Governor of the Levant (640–661) Umayyadkalif (661–680) | |
| Maka | Qurayba al-Sugra bint Abi Umayya Maysun bint Bahdal |
| Barn | Yazid I (f. 646) |
| Föräldrar | Abu Sufyan ibn Harb Hind bint Utba |
| Släktingar | Ramla bint abu Sufyan (syskon) |
| Redigera Wikidata | |
Muawiya I, egentligen Mu'āwiya ibn abī Sufyān (arabiska: معاوية بن أبي سفيان), född 602, död 6 maj 680, var kalif i det islamiska riket 661–680. Han tillhörde den umayyadiska grenen av samma stam (Quraysh) som profeten Muhammed, och var son till Abu Sufyan ibn Harb. Han var ståthållare i Syrien under Alis kalifat och erkände inte denne som kalif. Efter mordet på Ali utropade Mu'āwiya sig till kalif i Damaskus. Hans kalifat accepterades i sin tur inte av Alis anhängare, de så kallade shi'at Alī, "Alis parti", som i Medina i stället stödde Alis söner Hasan och Husayn.
Muawiya slog i början av sin regering ned kharijiternas och alidernas uppror, utvidgade sitt rike till floden Indus i öster, och trängde fram ända till Konstantinopel.
Han gjorde Damaskuskalifatet ärftligt inom sin familj genom sin son Yazid I (680–683) och grundade därmed umayyadernas dynasti.
