| Japans historia | |
 | |
| Förhistoria | |
|---|---|
| Jōmon (10 000 f.Kr.–) | |
| Yayoi (250 f.Kr.–250 e.Kr.) | |
| Yamato | |
| Kofun (250–710) | |
| Asuka (538–710) | |
| Senklassisk tid | |
| Nara (710–781) | |
| Heian (781–1192) | |
| Första shogunatet | |
| Kamakura (1185–1333) | |
| Muromachi (1338–1573) | |
| Sengoku | |
| Sengoku (1467–1568) | |
| Azuchi (1568–1600) | |
| Andra shogunatet | |
| Edo (1603–1868) | |
| Expansionismen | |
| Meiji (1868–1912) | |
| Expansionismen | |
| Andra världskriget (1941–1945) | |
| Modern tid | |
| Efterkrigstiden (1945–)
| |
| Se även: Shogun · Japans kejsare · Nengō · Huvudstäder
|
För staden med detta namn, se Ashikaga (stad).
Muromachi (室町時代), även Ashikaga (足利幕府), var en period i Japans historia mellan åren 1338 och 1573.
Efter att ha tagit makten från Kamakura-shogunatet påbörjade kejsar Go Daigo ett återställande av den gamla kejsarmakten i något som kallas Kenmurestaurationen. Han återupprättade den civila regeringens gamla organ, men han saknade förmågan att kontrollera det feodala samhälle som vuxit fram och när han allierade sig med Ashikaga Takaujis fiende så vände sig denne emot honom och erövrade huvudstaden 1336. Go Daigo flydde och upprättade ett nytt hov i Yoshino vilket gjorde att det kom att bli två olika linjer av kejsarfamiljen som utropade varsin kejsare. Under de kommande två åren utgjorde Ashikaga Takauji den faktiska härskaren, men först 1338 antog han titeln shogun och etablerade Ashikaga-shogunatet.
Ashikaga Takauji försökte skapa ett centraliserat politiskt system med säte i Kyoto. Takauji var inte någon självklar ledare, han var endast den mest framgångsrike bland många framstående krigare. Varken han eller någon av hans efterkommande kunde göra anspråk på lojaliteten från majoriteten av alla länsherrar som Minamoto no Yoritomo hade kunnat. Ashikaga-shogunatet kunde från början utöva en stark kontroll över daimyo men allteftersom daimyoernas styrka tilltog så blev en allt osäkrare koalition[förtydliga] och stridigheter förekom ofta genom hela Ashikaga-shogunatets existens. Eftersom Ashikaga år 1378 flyttade sitt högkvarter till Muromachi-området i Kyoto kallas tiden mellan 1378 och 1573 för Muromachiperioden.
Go Daigos alternativa hov i Yoshino skapade en stor mängd hämnd och krig mellan daimyo som sade sig representera det ena eller det andra hovet. Därför tvingade den tredje shogunen av Ashikaga, Yoshimitsu, hovet i Yoshino att återvända till Kyoto mot ett löfte om att varannan kejsare skulle komma från det södra, och varannan kejsare från det norra hovet. Samtidigt eliminerade Yoshimitsu sina mäktigaste fiender och kunde på så sätt skapa de 30 mest stabila åren under Ashikaga-shogunatet med början 1399.
Efter Oninkriget (1467 - 1477) förlorade shogunatet sin makt och Ashikagaperioden övergick i Sengokuperioden. Perioden anses ha sitt slut i och med Oda Nobunagas maktövertagande 1568 och Nobunagas beslut att sända den sista Ashikaga-shogunen i exil 1573.