| Myotis | |
| | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Infraklass | Högre däggdjur Eutheria |
| Ordning | Fladdermöss Chiroptera |
| Familj | Läderlappar Vespertilionidae |
| Släkte | Myotis |
| Vetenskapligt namn | |
| § Myotis | |
| Auktor | Kaup, 1829 |
| Utbredning | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Myotis är ett släkte av fladdermöss som beskrevs av Johann Jakob Kaup 1829. Myotis ingår i familjen läderlappar.
Det vetenskapliga släktnamnet är sammansatt av de gammalgrekiska orden mys (mus) och otis (öra).
Arterna når en kroppslängd (huvud och bål) av 35 till 100 mm och en svanslängd av 28 till 65 mm. Underarmarna blir 28 till 70 mm långa. Små arter som Myotis siligorensis väger bara 2,3 till 2,6 g och stora arter som större musöra (Myotis myotis) blir 18 till 45 g tunga. Oftast är pälsen på ovansidan brunaktig och på undersidan något ljusare. Några arter byter under årets lopp mellan en ljusare och en mörkare päls. Vissa arter är mera orange eller har en vitaktig undersida.
I släktet Myotis förekommer smala och spetsiga öron. Tandformeln för de flesta medlemmar är I 2/3 C 1/1 P 3/3 M 3/3. Av överkäkens tre premolarer är de första två små och den tredje ganska stor. Arten Myotis fortidens saknar en av de små premolarerna.
Släktets medlemmar förekommer i många olika biotoper. Några arter föredrar barrskogar, andra torra buskskogar och en tredje grupp hittas främst i fuktiga landskap. Viloplatsen är oftast en grotta. Dessutom används trädens håligheter, ansamlingar av tät växtlighet och gömställen som skapades av människor som viloplats. Beroende på art bildas vid viloplatsen mindre flockar eller stora kolonier med flera tusen medlemmar.
Flera arter som lever på sommaren i tempererade områden vandrar före vintern till varmare trakter. Dessutom finns flera arter som håller vinterdvala.
De flesta medlemmar jagar insekter. Några arter har dessutom spindeldjur, mångfotingar eller små fiskar som föda. Myotis vivesi flyger ibland över havet nära kusten för att fånga kräftdjur och småfiskar.
Hos arter som lever i tempererade regioner sker parningen vanligen under hösten. Hanens sädesvätska förvaras i honans könsdelar och äggens befruktning sker under våren. Olika arter som lever i tropikerna kan para sig hela året och några som Myotis albescens kan ha två kullar per år. Dräktigheten varar 50 till 70 dagar och sedan föds oftast en unge. Hos Myotis austroriparius är tvillingar mera vanliga. Honor av flera arter från släktet bildar före ungarnas födelse egna kolonier som är skilda från hanarna.
Allmänt lever släktets medlemmar 6 till 7 år. Vissa individer kan bli mycket äldre. Individer av Myotis lucifugus levde till exempel cirka 30 år.
Utbredning enligt Internationella naturvårdsunionen eller Wilson & Reeder (2005).
Året 2001 blev arten Myotis annamiticus beskriven.
Året 2009 beskrevs en ny art i släktet, iberisk fransfladdermus (Myotis escalerai). Den listas av IUCN som livskraftig.
Myotis rufopictus blev 2014 godkänd som art. Året 2019 blev Myotis crypticus beskriven.
|