| NGC 1404 | |
| NGC 1404 avbildad med Very Large Telescope. | |
| Observationsdata | |
|---|---|
| Stjärnbild | Eridanus |
| Rektascension | 03t 38m 51,917s |
| Deklination | -35° 35′ 39,81″ |
| Rödförskjutning | 0,006498 km/s |
| Avstånd | 61 miljoner (18,7 Mparsec) ljusår |
| Typ | E1 |
| Skenbar storlek | 3,3 x 3,0 bågminuter |
| Skenbar magnitud | 10,0 |
| Upptäckt | |
| Upptäcktsår | 28 november 1837 |
| Upptäckare | William Herschel |
| Andra beteckningar | |
| PGC 13433, ESO 358-46, MCG -06-09-013, 2MASX J03385191-3535398, SGC 033657-3545.3, GC 750, h 2571, FCC 219 | |
| Se även: Galaxer, Lista över galaxer | |
NGC 1404 är en elliptisk galax i stjärnbilden Eridanus vid gränsen till stjärnbilden Ugnen. Den upptäcktes den 28 november 1837 av John Herschel. Baserat på spetsen på avståndsindikatorn för den röda jättegrenen ligger den på ett avstånd av cirka 60 miljoner ljusår från Vintergatan. Den är en av de ljusaste medlemmarna i Fornaxhopen.
Som vanligt med de flesta elliptiska galaxer är NGC 1404 rik på klotformiga stjärnhopar, med ett antal som har uppskattats till cirka 725. Det har dock föreslagits att den kan ha förlorat de flesta av sina klotformiga stjärnhopar på grund av gravitationsinteraktioner med NGC 1399, den ljusaste galaxen i Fornaxhopen.
Studier med röntgenteleskopet Chandra visar hur den tryckavlägsning som orsakas av NGC 1404:s rörelse genom Fornax intramedium gör att galaxen befrias från dess heta gas och lämnar efter sig ett stort spår.
Två supernovor har observerats i NGC 1404: