Bildhuggargalaxen

Bildhuggargalaxen
Observationsdata
StjärnbildBildhuggaren
Rektascension00t 47m 331s
Deklination-25° 17′ 17,1″
Rödförskjutning0,000807 km/s
Avstånd11,4 ± 0,7 milj. (3,4 ± 0,2 Mparsec) ljusår
TypSAB(s)c
Skenbar storlek27,5 × 6,8 bågminuter
Skenbar magnitud7,09
Fysiska egenskaper
Radie60 250 ljusår
Upptäckt
Upptäcktsår1783
UpptäckareCaroline Herschel
Andra beteckningar
Caldwell 65 NGC 0253, UGCA 013, ESO 474- G 029, ESO 004507-2533.9, MCG -04-03-009, PKS 0045-25, 2MASX J00473313-2517196, GALEXMSC J004733.16-251716.4, IRAS 00450-2533, IRAS F00450-2533, CGS 129, SGC 004507-2533.9, DUKST 474-001, ESO-LV 4740290, LDCE 0026 NED006, AGC 020535, HIPASS J0047-25, PGC 002789, RBS 0112, 11HUGS 016, PKS B0045-255, PKS J0047-2517, PMN J0047-2517, MRC 0045-255, NVSS J004733-251717, VLSS J0047.5-2517, AT20G J004733-251717, TXS 0045-255, Cul 0045-255, VERA J0047-2517, PAPER J011.95-25.37, WMAP 062, WMAP J0047-2515, WMAP J004719-2514, WMAP J004720-2513, NEWPS_5yr_5s 016, NEWPS_5yr_5s_15 016, QVW5 J004725-2516, QVW7 J004721-251445, WMAP3-NEWPS-5S 009, RX J0047.5-2517, RX J004733.4-251723, 1RXS J004733.3-251722, EXSS 0045.1-2532, 1ES 0045-255, 2FGL J0047.0-2516, 1FGL J0047.3-2512, [KWP81] 0045-25, [dML87] 570, [SPB93] 014, [MHH96] J004731-251731, NGC 0253:[VP99] X34, [VCV2001] J004733.2-251717, [VCV2006] J004733.2-251717, [HRT2007] J004732-251716, NGC 0253:[BGK2008] S104x, NGC 0253:[BGK2008] S105, [HBK2009] 3, [MSC2011] J004733.70-251722.4
Se även: Galaxer, Lista över galaxer

Bildhuggargalaxen, även NGC 253 eller Silvermyntsgalaxen, är en mellanliggande spiralgalax i stjärnbilden Bildhuggaren. Den ligger 11,4 miljoner ljusår ifrån jorden och är en starburstgalax. Skulptörgalaxen är en stjärnexplosionsgalax, vilket innebär att den för närvarande (2025) genomgår en period av intensiv stjärnbildning.

Observation

Observationshistorik

Galaxen upptäcktes av Caroline Herschel år 1783 under en av hennes systematiska kometsökningar. Ungefär ett halvt sekel senare observerade John Herschel den med sin 18-tums metalliska spegelreflektor vid Godahoppsudden. Han skrev: "mycket ljusstark och stor (24 bågminuter lång); ett fantastiskt objekt.... Dess ljus är något randigt, men jag ser inga stjärnor i den förutom fyra stora och en mycket liten, och dessa verkar inte tillhöra den, eftersom det finns många nära..."

År 1961 skrev Allan Sandage i Hubble Atlas of Galaxies att Bildhuggargalaxen är "prototypen för en speciell undergrupp av Sc-system ... fotografiska bilder av galaxer i gruppen domineras av stoftmönstret. Stoftstråk och fläckar av stor komplexitet är utspridda över ytan. Spiralarmar är ofta svåra att spåra ... Armarna definieras lika mycket av stoftet som av spiralmönstret." Bernard Y. Mills, som arbetade från Sydney, upptäckte att Bildhuggargalaxen också är en ganska stark radiokälla.

År 1998 tog Hubbleteleskopet en detaljerad bild av NGC 253.

Amatörobservation

Som en av de ljusaste galaxerna på himlen kan Bildhuggargalaxen ses genom en handkikare och ligger nära stjärnan Beta Ceti. Den anses vara en av de mest lättupptäckta galaxerna på himlen efter Andromedagalaxen.

Bildhuggargalaxen är ett bra observationsmål med ett teleskop med en diameter på 300 mm eller större. I sådana teleskop framstår den som en galax med en lång, oval utbuktning och en fläckig galaktisk skiva. Även om utbuktningen bara verkar något ljusare än resten av galaxen, är den ganska utsträckt jämfört med skivan. I 400 mm teleskop och större syns en mörk dammstrimla nordväst om kärnan, och över ett dussin svaga stjärnor kan ses ovanpå utbuktningen. Vissa personer hävdar att de har observerat galaxen med blotta ögat under exceptionell goda observationsförhållanden.

Egenskaper

Tredimensionell simulering av ALMA-observationer av utflödena.
Detalj av NGC 253 fångad av Hubbleteleskopet. (Foto: HST/NASA/ESA).

Bildhuggargalaxen ligger i centrum av Sculptorgruppen, en av de närmaste galaxgrupperna till Vintergatan. Bildhuggargalaxen (den ljusaste galaxen i gruppen och en av de i sig ljusaste galaxerna i närheten av Vintergatan, endast överträffad av Andromedagalaxen och Sombrerogalaxen) och de medföljande galaxerna NGC 247, PGC 2881, PGC 2933, Skulptör-dE1 och UGCA 15 bildar en gravitationsbunden kärna nära gruppens centrum. De flesta andra galaxer som är förknippade med Skulptörgruppen är endast svagt gravitationsbundna till denna kärna.

Stjärnutbrott

NGC 253:s stjärnutbrott har skapat flera superstjärnhopar i NGC 253:s centrum (upptäckta med hjälp av Hubbleteleskopet): en med en massa på 1,5 × 106 solmassor och en absolut magnitud på minst −15, och två andra med 5 × 104 solmassor och absolut magnitud omkring −11. Senare studier har upptäckt en ännu mer massiv stjärnhop som är kraftigt skymd av NGC 253:s interstellära stoft med en massa på 1,4 × 106 solmassor ', en ålder på cirka 5,7 × 106 år, och rik på Wolf-Rayet-stjärnor. Superstjärnhoparna är arrangerade i en ellips runt centrum av NGC 253, vilket från jordens perspektiv framstår som en plan linje.

Stjärnbildningen är också hög i nordöstra delen av NGC 253:s skiva, där ett antal röda superjättar kan hittas, och i dess halo finns unga stjärnor såväl som vissa mängder neutralt väte. Detta, tillsammans med andra särdrag som finns i NGC 253, tyder på att en gasrik dvärggalax kolliderade med den för 200 miljoner år sedan, vilket störde dess skiva och startade den nuvarande stjärnexplosionen.

Precis som i andra galaxer som har kraftig stjärnbildning, som Messier 82, NGC 4631 eller NGC 4666, har stjärnvindarna från de massiva stjärnorna som producerades i stjärnutbrottet, såväl som deras död som supernovor, blåst ut material till NGC 253:s halo i form av en supervind som verkar hämma stjärnbildningen i galaxen.

Novor och supernovor

Även om supernovor generellt sett förknippas med stjärnutbrottsgalaxer, har endast en upptäckts inom Bildhuggargalaxen. SN 1940E (okänd typ, magnitud 14) upptäcktes av Fritz Zwicky den 22 november 1940, belägen ungefär 54 bågsekunder sydväst om galaxens kärna.

NGC 253 är tillräckligt nära för att även klassiska novor kan upptäckas. Den första bekräftade novan med magnituden 19,6 i denna galax upptäcktes av BlackGEM den 12 juli 2024 och betecknades AT 2024pid.

Centralt svart hål

Forskning tyder på närvaro av ett supermassivt svart hål i mitten av galaxen med en massa som uppskattas vara 5 miljoner gånger solens, vilken är något tyngre än Sagittarius A*.

Avståndsuppskattningar

Minst två tekniker har använts för att mäta avstånd till Bildhuggaren under de senaste tio åren.

Med hjälp av metoden med planetarisk nebulosas luminositetsfunktion, uppnåddes år 2005 en uppskattning på 10,89 +0,85−1,24 miljoner ljusår (3,34 +0,26−0,38 Megaparsek).

Bildhuggargalaxen är tillräckligt nära för att metoden med spetsen på den röda jättegrenen (TRGB) också kan användas för att uppskatta dess avstånd. Det uppskattade avståndet till Bildhuggaren med hjälp av denna teknik gav år 2004 12,8 ± 1,2 miljoner ljusår (3,94 ± 0,37 Mparsec ).

Ett viktat medelvärde av de mest tillförlitliga avståndsuppskattningarna ger ett avstånd på 11,4 ± 0,7 miljoner ljusår (3,5 ± 0,2 Mparsec).

Satellit

Ett internationellt forskarteam har använt Subaru-teleskopet för att identifiera en svag dvärggalax som störs av NGC 253. Satellitgalaxen heter NGC 253-dw2 och kanske inte överlever sin nästa passage av sin mycket större värdgalax. Värdgalaxen kan också drabbas av viss skada om dvärgen är tillräckligt massiv.Samspelet mellan de två galaxerna orsakar störningen i NGC 253:s struktur.

Se även

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Sculptor Galaxy, 9 juni 2025.

Noter

  1. 1 2 3 Nedläggningshotad stjärnfabrik?, ESO, 24 juli 2013
  2. 1 2 3 4 5 NGC 253 på NASA/IPAC Extragalactic Database
  3. 1 2 ”NASA/IPAC Extragalactic Database”. Results for NGC 253. https://ned.ipac.caltech.edu/byname?objname=ngc+253. Läst 25 november 2006.
  4. 1 2 3 Rekola, R.; Richer, M. G.; McCall, Marshall L.; Valtonen, M. J.; Kotilainen, J. K.; Flynn, Chris (24 september 2005). ”Distance to NGC 253 based on the planetary nebula luminosity function”. Monthly Notices of the Royal Astronomical Society "361" (1): ss. 330–336. doi:10.1111/j.1365-2966.2005.09166.x. http://adsabs.harvard.edu/cgi-bin/nph-bib_query?bibcode=2005MNRAS.361..330R.
  5. 1 2 Dreyer, J. L. E. (1888). ”A New General Catalogue of Nebulae and Clusters of Stars, being the Catalogue of the late Sir John F.W. Herschel, Bart., revised, corrected, and enlarged”. Memoirs of the Royal Astronomical Society 49: sid. 1–237.
  6. ↑ Caldwellkatalogen på SEDS
  7. 1 2 3 4 Burnham, Robert (1978). Burnham's Celestial Handbook: An Observer's Guide to the Universe Beyond the Solar System. "Three, Pavo Through Vulpecula". Dover Publications, Inc. sid. 1736. ISBN 978-0-486-24065-7. https://archive.org/details/burnhamscelestia03burn/page/1736
  8. ↑ Sandage, Allan (1961). The Hubble Atlas of Galaxies. Washington: Carnegie Institution. ISBN 978-0-87279-629-4. Bibcode: 1961hag..book.....S
  9. ↑ ”HubbleSite NewsCenter”. Results for NGC 253. http://hubblesite.org/newscenter/archive/releases/1998/42/image/a. Läst 5 april 2007.
  10. 1 2 3 4 5 Kepple, George Robert; Sanner, Glen W. (1998). The Night Sky Observer's Guide. "2". Willmann-Bell, Inc. sid. 365, 371. ISBN 978-0-943396-60-6
  11. ↑ ”Starburst to Star Bust”. European Southern Observatory. 24 juli 2013. https://www.eso.org/public/news/eso1334/. Läst 15 augusti 2013.
  12. 1 2 Karachentsev, I. D. (2005). ”The Local Group and Other Neighboring Galaxy Groups”. The Astronomical Journal 129 (1): sid. 178–188. doi:10.1086/426368. https://arxiv.org/abs/astro-ph/0410065.
  13. ↑ Karachentsev, Igor D.; Karachentseva, Valentina E.; Huchtmeier, Walter K.; Makarov, Dmitry I. (2003). ”A Catalog of Neighboring Galaxies”. The Astronomical Journal 127 (4): sid. 2031–2068. doi:10.1086/382905.
  14. ↑ Karachentsev, I. D.; Grebel, E. K.; Sharina, M. E.; Dolphin, A. E.; Geisler, D.; Guhathakrta, P.; Hodge, P. W.; Karachentseva, V. E.; et al. (2003). ”Distances to nearby galaxies in Sculptor”. Astronomy and Astrophysics 404 (1): sid. 93–111. doi:10.1051/0004-6361:20030170. https://arxiv.org/abs/astro-ph/0302045.
  15. ↑ Watson, A. M.; Gallagher, J. S. III; Holtzman, J. A.; Hester, J. J.; Mould, J. R.; Ballester, G. E.; Burrows, C. J.; Casertano, S.; et al. (1996). ”The Discovery of Young, Luminous, Compact Stellar Clusters in the Starburst Galaxy NGC 253”. The Astronomical Journal 112 (2): sid. 534. doi:10.1086/118032. https://authors.library.caltech.edu/53645/1/1996AJ____112__534W.pdf.
  16. ↑ Kornei, Katherine A.; McCrady, Nate (2009). ”A Young Super Star Cluster in the Nuclear Region of NGC 253”. The Astrophysical Journal 697 (2): sid. 1180–1186. doi:10.1088/0004-637X/697/2/1180. https://arxiv.org/abs/0902.4027.
  17. ↑ Levy, Rebecca C.; Bolatto, Alberto D.; Leroy, Adam K.; Sormani, Mattia C.; Emig, Kimberly L.; Gorski, Mark; Lenkić, Laura; Mills, Elisabeth A. C.; et al. (2022). ”The Morpho-kinematic Architecture of Super Star Clusters in the Center of NGC 253”. The Astrophysical Journal 935 (1): sid. 19. doi:10.3847/1538-4357/ac7b7a. https://arxiv.org/abs/2206.04700.
  18. ↑ Davidge, T. J. (2010). ”Shaken, Not Stirred: The Disrupted Disk of the Starburst Galaxy NGC 253”. The Astrophysical Journal 725 (1): sid. 1342–1365. doi:10.1088/0004-637X/725/1/1342. https://arxiv.org/abs/1011.3006.
  19. ↑ Bolatto, Alberto D.; Warren, Steven R.; Leroy, Adam K.; Walter, Fabian; Veilleux, Sylvain; Ostriker, Eve C.; Ott, Jürgen; Zwaan, Martin; et al. (2013). ”Suppression of star formation in the galaxy NGC 253 by a starburst-driven molecular wind”. Nature 499 (7459): sid. 450–453. doi:10.1038/nature12351. PMID 23887428. https://arxiv.org/abs/1307.6259.
  20. ↑ ”SN 1940E”. Transient Name Server. IAU. https://www.wis-tns.org/object/1940E. Läst 27 november 2024.
  21. ↑ Barbon, R.; Cappellaro, E.; Ciatti, F.; Turatto, M.; Kowal, C. T. (1984). ”A revised supernova catalogue”. Astronomy & Astrophysics Supplement Series 58: sid. 735–750.
  22. ↑ ”AT 2024pid”. Transient Name Server. IAU. https://www.wis-tns.org/object/2024pid. Läst 27 november 2024.
  23. ↑ ”Black Hole Naps Amidst Stellar Chaos”. Jet Propulsion Laboratory. NASA. 11 juni 2013. https://www.jpl.nasa.gov/news/news.php?release=2013-198.
  24. ↑ Karachentsev, Igor D.; Karachentseva, Valentina E.; Hutchmeier, Walter K.; Makarov, Dmitry I. (2004). ”A Catalog of Neighboring Galaxies”. The Astronomical Journal 127 (4): sid. 2031–2068. doi:10.1086/382905. https://archive.org/details/sim_astronomical-journal_2004-04_127_4/page/2031.
  25. ↑ Karachentsev, I. D.; Kashibadze, O. G. (2006). ”Masses of the local group and of the M81 group estimated from distortions in the local velocity field”. Astrophysics 49 (1): sid. 3–18. doi:10.1007/s10511-006-0002-6. https://archive.org/details/sim_astrophysics_january-march-2006_49_1/page/3.
  26. ↑ ”Galactic Space Oddity Discovered”. Subaru Telescope. National Astronomical Observatory of Japan. 8 februari 2016. https://www.subarutelescope.org/Pressrelease/2016/02/08/index.html. Läst 9 februari 2016.
  27. ↑ Romanowsky, Aaron J.; Martínez-Delgado, David; Martin, Nicolas F.; Morales, Gustavo; Jennings, Zachary G.; GaBany, R. Jay; Brodie, Jean P.; Grebel, Eva K.; et al. (2016). ”Satellite accretion in action: a tidally disrupting dwarf spheroidal around the nearby spiral galaxy NGC 253”. Monthly Notices of the Royal Astronomical Society 456 (1): sid. 103–107. doi:10.1093/mnrasl/slv207. https://arxiv.org/abs/1512.03815.

Externa länkar

   NGC 251  •  NGC 252  •  NGC 253  •  NGC 254  •  NGC 255