NGC 3242

	NGC 3242
	Bild på NGC 3242 tagen med Rymdteleskopet Hubble. Foto: HST/NASA/ESA
Observationsdata
Typ	Planetarisk nebulosa
Stjärnbild	Vattenormen
Rektascension	10t 24m 46,11 s
Deklination	-18° 38′ 32,6″
Avstånd	4 800 ± 500 ljusår
Skenbar storlek	25 bågsekunder
Skenbar magnitud	8,6
Fysiska egenskaper
Radie	2 ljusår
Upptäckt
Upptäcktsår	7 februari 1785
Upptäckare	William Herschel
Andra beteckningar
	Jupiters spoke, Caldwell 59, NGC 3242, AT20G J102446-183836, BD-17 3140, ESO 568-5, GC 14298, GCRV 6542, GSC2 S123031352, HD 90255, IRAS 10223-1823, IRAS F10223-1823, JCMTSE J102446.4-183838, JCMTSF J102446.4-183838, 2MASS J10244612-1838321, NSV 4848, NVSS J102446-183832, OHIO L -137.5, PK 261+32 1, PKS J1024-1838, PKS 1022-183, PLX 2442, PLX 2442.00, PMN J1024-1838, PN G261.0+32.0, PN VV 57, PN ARO 4, PN VV' 98, PPM 222919, PSCz P10223-1823, SAO 155965, SCM 55, SKY# 20000, TD1 14821, 2XMM J102446.0-183832, [DML87] 264, AAVSO 1020-18
	Se även: Nebulosor, Lista över nebulosor

NGC 3242, även känd som Caldwell 59, är en planetarisk nebulosa belägen i stjärnbilden Vattenormen. Den upptäcktes 7 februari 1835 av William Herschel som katalogiserade den som H IV.27. John Herschel observerade den från Godahoppsudden, Sydafrika, på 1830-talet, och numrerade den som h 3248, och införde den i 1864 års allmänna katalog som GC 2102. Detta blev NGC 3242 i J. L. E. Dreyers nya allmänna katalog från 1888. Den kallas ofta Jupiters Ande eller Jupiters Spöke på grund av dess visuella storlek liknande planetens, men den kallas också ibland Ögonnebulosan.

Egenskaper

NGC 3242 har en bredd av omkring två ljusår och innehåller en central vit dvärg med en skenbar magnitud av 11. Nebulosans inre lager bildades för ca 1 500 år sedan. De två ändarna av nebulosan markeras av FLIERs, lober av snabbt rörlig gas ofta rödtonade i falskt färgade bilder. NGC 3242 kan lätt observeras med amatörteleskop och verkar blågrön för de flesta observatörer. Större teleskop kan också urskilja dess yttre halo.