NGC 45

NGC 45
Bild på NGC 45 tagen med GALEX (ultraviolett)
Observationsdata
StjärnbildValfisken
Rektascension00t 14m 03,989s
Deklination-23° 10′ 55,53″
Rödförskjutning0,01558 km/s
Avstånd21,7 ± miljoner (6,64 ± Mparsec ) ljusår
TypSA(s)dm
Skenbar storlek7,41 x 5,13 bågminut
Skenbar magnitud10,73 ± 0,03
Upptäckt
Upptäcktsår11 november 1835
UpptäckareJohn Herschel
Andra beteckningar
UGCA 4, LEDA 930, PGC 930, MCG -04-01-021, ESO 473-1, IRAS 00115-2327, 2MASX J00140398-2310555, SGC 001131-2327.7, GC 23, h 2313, AM 0011-232
Se även: Galaxer, Lista över galaxer

NGC 45 är en spiralgalax med låg ytljusstyrka i stjärnbilden Valfisken. Den upptäcktes den 11 november 1835 av den engelska astronomen John Herschel. Galaxen ligger på ett avstånd av 22 miljoner ljusår och avlägsnar sig med en heliocentrisk radialhastighet av 466 km/s. Den ligger i närheten av Sculptorgruppen, men är troligtvis en bakgrundsgalax.

Den morfologiska klassen för NGC 45 är SA(s)dm, vilket anger att den är en spiralgalax utan framträdande inre streck (SA) eller ring(ar). Det finns heller ingen nämnvärd central utbuktning. Det galaktiska planet lutar i en vinkel av 55 ± 5° i förhållande till siktlinjen från jorden, med den elliptiska profilens storaxel inriktad längs en positionsvinkel av 145 ± 5°. Stjärnbildningen fortskrider med en måttlig hastighet av ca 0,20 solmassa per år.

Till skillnad från Vintergatan har NGC 45 inga tydligt definierade spiralarmar, och dess centrala stavkärna är också mycket liten och förvrängd. NGC 45 har således ingen galaktisk beboelig zon. För Vintergatan anses den galaktiska beboeliga zonen allmänt vara en ring med en yttre radie på cirka 10 kiloparsec och en inre radie nära det galaktiska centrumet, vilka båda saknar distinkta gränser.

Astronomiska transienter

Två astronomiska transienter har observerats i NGC 45. Den 22 maj 2018 noterades en luminös röd nova och fick därefter beteckningen AT 2018bwo (typ LRN, magnitud 16,4). Lysande röda novor tros vara resultatet av att stjärnorna sammansmält. Stjärnan som föregångare till AT 2018bwo var en gul superjätte. Några månader senare, den 3 november 2018, upptäcktes en lysande blå variabel stjärna, som fick beteckningen AT 2018htr (typ LBV, magnitud 17,5).

Galleri

Se även

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, NGC 45, 31 augusti 2024.

Noter

  1. 1 2 Skrutskie, Michael F.; Cutri, Roc M.; Stiening, Rae; Weinberg, Martin D.; Schneider, Stephen E.; Carpenter, John M.; Beichman, Charles A.; Capps, Richard W.; et al. (1 februari 2006). ”The Two Micron All Sky Survey (2MASS)”. The Astronomical Journal 131 (2): sid. 1163–1183. doi:10.1086/498708. ISSN 0004-6256. https://archive.org/details/sim_astronomical-journal_2006-02_131_2/page/1163.
  2. ↑ ”NGC 0045”. NASA NED. http://nedwww.ipac.caltech.edu/cgi-bin/nph-objsearch?objname=ngc+45&extend=no&hconst=73&omegam=0.27&omegav=0.73&corr_z=1&out_csys=Equatorial&out_equinox=J2000.0&obj_sort=RA+or+Longitude&of=pre_text&zv_breaker=30000.0&list_limit=5&img_stamp=YES. Läst 20 april 2010.
  3. 1 2 Karachentsev, Igor D.; Kaisina, Elena I.; Kashibadze (Nasonova), Olga G. (2016). ”The Local Tully–Fisher Relation for Dwarf Galaxies”. The Astronomical Journal 153 (1): sid. 6. doi:10.3847/1538-3881/153/1/6. https://arxiv.org/abs/1611.02574.
  4. 1 2 3 Pannuti, Thomas G.; Swartz, Douglas A.; Laine, Seppo; Schlegel, Eric M.; Lacey, Christina K.; Moffitt, William P.; Sharma, Biswas; Lackey-Stewart, Aaron M.; et al. (September 2015). ”Chandra and Very Large Array Observations of the Nearby Sd Galaxy NGC 45”. The Astronomical Journal 150 (3): sid. 16. doi:10.1088/0004-6256/150/3/91. 91. https://resolver.caltech.edu/CaltechAUTHORS:20151202-155013893.
  5. ↑ Cook, David O.; Dale, Daniel A.; Johnson, Benjamin D.; Van Zee, Liese; Lee, Janice C.; Kennicutt, Robert C.; Calzetti, Daniela; Staudaher, Shawn M.; et al. (2014). ”The Spitzer Local Volume Legacy (LVL) global optical photometry”. Monthly Notices of the Royal Astronomical Society 445 (1): sid. 881. doi:10.1093/mnras/stu1580. https://arxiv.org/abs/1408.1130.
  6. 1 2 Seligman, Courtney. ”NGC Objects: NGC 1 - 49”. Celestial Atlas. https://cseligman.com/text/atlas/ngc0.htm. Läst 26 december 2021.
  7. ↑ "NGC 45". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg.
  8. 1 2 3 4 Chemin, Laurent; Carignan, Claude; Drouin, Nathalie; Freeman, Kenneth C. (December 2006). ”H I Studies of the Sculptor Group Galaxies. VIII. The Background Galaxies: NGC 24 and NGC 45”. The Astronomical Journal 132 (6): sid. 2527–2538. doi:10.1086/508859. https://arxiv.org/abs/astro-ph/0609148.
  9. ↑ Tully, R. Brent; Courtois, Hélène M.; Sorce, Jenny G. (2016). ”Cosmicflows-3”. The Astronomical Journal 152 (2): sid. 21. doi:10.3847/0004-6256/152/2/50. 50. https://arxiv.org/abs/1605.01765.
  10. ↑ de Vaucouleurs, G.. ”II. MORPHOLOGY, #34”. Classification and Morphology of External Galaxies. https://ned.ipac.caltech.edu/level5/Dev/Dev5.html. Läst 26 december 2021.
  11. 1 2 Gowanlock, M. G.; Patton, D. R.; McConnell, S. M. (2011). ”A Model of Habitability Within the Milky Way Galaxy”. Astrobiology 11 (9): sid. 855–873. doi:10.1089/ast.2010.0555. PMID 22059554. https://arxiv.org/abs/1107.1286.
  12. ↑ Choi, Charles Q. (21 augusti 2015). ”Giant Galaxies May Be Better Cradles for Habitable Planets”. Space.com. http://www.space.com/30335-giant-galaxies-habitable-planets.html. Läst 24 augusti 2015.
  13. ↑ ”AT 2018bwo”. Transient Name Server. IAU. https://www.wis-tns.org/object/2018bwo. Läst 30 augusti 2024.
  14. ↑ Blagorodnova, Nadejda; Klencki, Jakub; Pejcha, Ondřej; Vreeswijk, Paul M.; Bond, Howard E.; Burdge, Kevin B.; De, Kishalay; Fremling, Christoffer; et al. (2021). ”The luminous red nova AT 2018bwo in NGC 45 and its binary yellow supergiant progenitor”. Astronomy & Astrophysics 653: sid. A134. doi:10.1051/0004-6361/202140525. https://arxiv.org/abs/2102.05662.
  15. ↑ ”AT 2018htr”. Transient Name Server. IAU. https://www.wis-tns.org/object/2018htr. Läst 30 augusti 2024.

Externa länkar

   NGC 43  •  NGC 44  •  NGC 45  •  NGC 46  •  NGC 47