NGC 4650A

NGC 4650A
En bild av NGC 4650A tagen från Hubbleteleskopet (HST)
Observationsdata
StjärnbildKentauren
Rektascension12t 44m 49,035s
Deklination-40° 42′ 52″
Rödförskjutning0,009607 ±  km/s
Avstånd130 ±  miljoner (39,8 Mparsec) ljusår
TypS0/a pec
Skenbar storlek1,6 x 0,8 bågminut
Skenbar magnitud13,3
NoterbartPolär ringgalax
Andra beteckningar
ESO 322-IG 069, ESO 124205-4026.5, AM 1242-402, PRC A-05, 2MASX J12444906-4042512, GALEXASC J124449.20-404253.1, IRAS F12421-4026, SGC 124205-4026.5, ESO-LV 3220690, 6dF J1244490-404252, 6dF J1244491-404252, LDCE 0916 NED062, HDCE 0730 NED030, Aguero 38, HIPASS J1244-40, [DCL86] 178, LGG 298:[G93] 042, PGC 042951, LEDA 42951
Se även: Galaxer, Lista över galaxer
NGC 4650A:s plats (inringad i blått)

NGC 4650A är en linsformad galax av den sällsynta typen polär ringgalax belägen i stjärnbilden Kentauren. Den har en skenbar visuell magnitud på 13,3 och spänner över en vinkeldiameter på 1,6 × 0,8 bågminut. Galaxen ligger på ett uppskattat avstånd av 130 miljoner ljusår (39,8  Mparsec) och avlägsnar sig från solsystemet med en heliocentrisk radialhastighet av ca 2 910 km/s. Den får inte förväxlas med den närliggande spiralgalaxen NGC 4650. Det fysiska avståndet mellan de båda galaxerna är bara cirka 6 gånger den optiska radien för NGC 4650. NGC 4650A ligger i en kedja av fem galaxer i Centaurushopen.

Observation

Tidiga studier av denna galax med början 1967 identifierade den som säregen, även om den inte infördes i Halton Arps Atlas of Peculiar Galaxies. Den ser ut att ha två mycket olika komponenter. I mitten finns något som liknar en elliptisk galax med ett axiellt förhållande på cirka 3, vilket skulle ge den en morfologisk klassificering av E6–7. Dess huvudaxel är inriktad längs en nordväst-sydostlig riktning. Orienterad nästan rät vinkel mot denna centrala komponent finns ett svagare, S-format element som liknar en spiral- eller ringgalax sedd nästan från kanten. Den elliptiska centrala kärnan verkar inte vara särskilt aktiv.

Under 1990-talet gjordes försök att modellera den mörka materiens fördelning runt galaxen, med endast delvis framgång. En mer omfattande kartläggning av den neutrala vätefördelningen gjordes 1997. De observerade formerna och rörelserna tyder på att polskivan troligen har två spiralarmar, vilket producerar S-formen som ses på bilderna. Det totala flödet tyder på en neutral vätemassa på 8 × 109 solmassor.

Avbildning av den centrala S0-formationen (linsformad) med Hubbleteleskopet visade ett komplext mönster av stoftbanor som sträckte sig inåt mot kärnan, medan de yttre delarna av S0 visade en åldrande stjärnpopulation som hade upphört med nystjärnbildning för cirka 3–5 miljarder år sedan. Den yttre polargalaxen uppvisar en komplex form som visar skevhet. Gas ackumuleras och bildar en ring som omger den centrala S0 med en radie av 3 000 ljusår (1 kparsec). Den inre skivan lutar cirka 63° och planar sedan ut med ökande radie och bildar vad som verkar vara två stjärnbildande spiralarmar. Det mesta av ljuset från den polära formationen kommer från stjärnor som är mindre än en miljard år gamla. De yngsta upptäckta stjärnorna är 6,5 miljoner år gamla.

Mätningar av stjärnornas rörelser i NGC 4650A visade ett konsekvent rotationsmönster i polarringen. Rotationskurvan är platt, vilket ger mer stöd för en skivstruktur snarare än en ring. Det finns inga motroterande strömmar av stjärnor. Både strukturen och formen på NGC 4650A stöder idén om en sammanslagning av två separata galaxer. Den centrala komponenten verkar vara en oblat sfäroid som stöds av rotation. Noggrann undersökning av den centrala delen av skivan visar att stjärnrörelserna sträcker sig ända till mitten, där de två komponenterna samexisterar med separata rotationer.

Supernova

Den 29 april 1990 upptäckte Oscar Pizarro en supernova i polarringen kring NGC 4650A, positionerad 13,4 bågsekunder österut och 44,9 bågsekunder söder om galaxkärnan. Denna identifiering gjordes från en fotografisk platta tagen den 27 april med ESO:s Schmidtteleskop vid La Silla-observatoriet. Med identifieraren SN 1990I klassificerades denna händelse senare som en supernova av typ Ib. Baserat på ljuskurvdata uppskattades SN 1990I ha börjat den 11 april och nått sin ljusstyrka den 29 april.

Se även

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, NGC 4650A, 25 februari 2025.

Noter

  1. 1 2 MUSE:s färgkodade bild av NGC 4650A, ESO
  2. 1 2 Vallenari, A.; et al. (Gaia collaboration) (2023). "Gaia Data Release 3. Summary of the content and survey properties". Astronomy and Astrophysics. 674: A1. arXiv:2208.00211. Bibcode:2023A&A...674A...1G. doi:10.1051/0004-6361/202243940. S2CID 244398875. Gaia DR3 record for this source at VizieR.
  3. 1 2 Om NGC 4650A på NASA/IPAC Extragalactic Database
  4. 1 2 3 Ordenes-Briceño, Yasna; Georgiev, Iskren Y.; Puzia, Thomas H.; Goudfrooij, Paul; Arnaboldi, Magda (Januari 2016). ”Compact stellar systems in the polar ring galaxies NGC 4650A and NGC 3808B: Clues to polar disk formation”. Astronomy & Astrophysics 585. doi:10.1051/0004-6361/201527025. https://arxiv.org/abs/1511.05166.
  5. 1 2 3 4 5 Steinicke, Wolfgang (25 juni 2024). ”Revised NGC Data for NGC 4650A”. Revised New General Catalogue and Index Catalogue. Students for the Exploration and Development of Space (SEDS). https://spider.seds.org/ngc/revngcic.cgi?NGC+4650A. Läst 24 februari 2025.
  6. 1 2 Sérsic, J. L. (1967). ”Southern Peculiar Galaxies III”. Zeitschrift für Astrophysik 67: sid. 306–311.
  7. ↑ Whitmore, B. C.; McElroy, D. B.; Schweizer, F. (1987). ”The shape of the dark halo in polar-ring galaxies”. Astrophysical Journal 314: sid. 439–456. doi:10.1086/165077. https://archive.org/details/sim_astrophysical-journal_1987-03-01_314_1/page/n486.
  8. ↑ "NGC 4650A", SIMBAD, Centre de données astronomiques de Strasbourg, hämtad 21 februari 2025.
  9. ↑ Bournaud, F.; Combes, F. (2003). ”Formation of polar ring galaxies”. Astronomy and Astrophysics 401: sid. 817–833. doi:10.1051/0004-6361:20030150. https://arxiv.org/abs/astro-ph/0301391.
  10. 1 2 Sackett, P. D.; Sparke, L. S. (1990). ”Shape of the dark halo of polar ring galaxy NGC 4650A”. i Wielen, R.. Dynamics and Interactions of Galaxies. Berlin, Heidelberg: Springer. sid. 367–368. doi:10.1007/978-3-642-75273-5_92. ISBN 978-3-642-75275-9. Bibcode: 1990dig..book..367S
  11. ↑ Laustsen, S.; West, R. M. (December 1980). ”NGC 4650 A: A nearly edge-on ring galaxy?”. Journal of Astrophysics and Astronomy 1 (2): sid. 177–187. doi:10.1007/BF02714236.
  12. ↑ Sackett, Penny D.; Rix, Hans-Walter; Jarvis, Brian J.; Freeman, Kenneth C. (December 1994). ”The Flattened Dark Halo of Polar Ring Galaxy NGC 4650A: A Conspiracy of Shapes?”. Astrophysical Journal 436: sid. 629. doi:10.1086/174938. https://arxiv.org/abs/astro-ph/9406015.
  13. ↑ Combes, F.; Arnaboldi, M. (Januari 1996). ”The dark halo of polar-ring galaxy NGC 4650a: flattened towards the polar ring?”. Astronomy and Astrophysics 305: sid. 763. https://archive.org/details/sim_astronomy-and-astrophysics_1996-01_305_3/page/763.
  14. ↑ Arnaboldi, M.; Oosterloo, T.; Combes, F.; Freeman, K. C.; Koribalski, B. (Februari 1997). ”New H I Observations of the Prototype Polar Ring Galaxy NGC 4650A”. Astronomical Journal 113: sid. 585–598. doi:10.1086/118278. https://archive.org/details/sim_astronomical-journal_1997-02_113_1694/page/585.
  15. ↑ Gallagher, J. S.; Sparke, L. S.; Matthews, L. D.; Frattare, L. M.; English, J.; Kinney, A. L.; Iodice, E.; Arnaboldi, M. (Mars 2002). ”Wide Field Planetary Camera 2 Observations of the Polar Ring Galaxy NGC 4650A”. The Astrophysical Journal 568 (1): sid. 199–209. doi:10.1086/338762. https://archive.org/details/sim_astrophysical-journal_2002-03-20_568_1/page/199.
  16. ↑ Iodice, E.; Arnaboldi, M.; De Lucia, G.; Gallagher, J. S., III; Sparke, L. S.; Freeman, K. C. (Januari 2002). ”The Puzzle of the Polar Structure in NGC 4650A”. The Astronomical Journal 123 (1): sid. 195–206. doi:10.1086/324728. https://arxiv.org/abs/astro-ph/0110249.
  17. ↑ Karataeva, G. M.; Drozdovsky, I. O.; Hagen-Thorn, V. A.; Yakovleva, V. A.; Tikhonov, N. A.; Galazutdinova, O. A. (Februari 2004). ”The Stellar Content of the Polar Rings in the Galaxies NGC 2685 and NGC 4650A”. The Astronomical Journal 127 (2): sid. 789–797. doi:10.1086/380946. https://arxiv.org/abs/astro-ph/0312566.
  18. ↑ Swaters, Rob A.; Rubin, Vera C. (April 2003). ”Stellar Motions in the Polar Ring Galaxy NGC 4650A”. The Astrophysical Journal 587 (1): sid. L23–L26. doi:10.1086/375159. https://arxiv.org/abs/astro-ph/0303142.
  19. ↑ Iodice, E.; Arnaboldi, M.; Saglia, R. P.; Sparke, L. S.; Gerhard, O.; Gallagher, J. S.; Combes, F.; Bournaud, F.; et al. (Maj 2006). ”Stellar Kinematics for the Central Spheroid in the Polar Disk Galaxy NGC 4650A”. The Astrophysical Journal 643 (1): sid. 200–209. doi:10.1086/501520. https://arxiv.org/abs/astro-ph/0601509.
  20. ↑ Iodice, E.; Coccato, L.; Combes, F.; de Zeeuw, T.; Arnaboldi, M.; Weilbacher, P. M.; Bacon, R.; Kuntschner, H.; et al. (November 2015). ”Mapping the inner regions of the polar disk galaxy NGC 4650A with MUSE”. Astronomy & Astrophysics 583. doi:10.1051/0004-6361/201526446. https://arxiv.org/abs/1509.01112.
  21. 1 2 Pasquini, L. (Juni 1990). ”SN 1990I in the polar ring galaxy NGC 4650A”. The Messenger 60: sid. 34–36.
  22. ↑ McNaught, R. H. (Juni 1990). Green, D. W. E.. red. ”Supernova 1990I in NGC 4650A”. IAU Circulars 5037: sid. 2.
  23. ↑ Elmhamdi, A.; Danziger, I. J.; Cappellaro, E.; Della Valle, M.; Gouiffes, C.; Phillips, M. M.; Turatto, M. (November 2004). ”SN Ib 1990I: Clumping and dust in the ejecta?”. Astronomy and Astrophysics 426: sid. 963–977. doi:10.1051/0004-6361:20041318. https://arxiv.org/abs/astro-ph/0407145.

Vidare läsning

Externa länkar