NGC 5882

	NGC 5882
	Bild på NGC 5882 tagen med Hubbleteleskopet. Foto: HST/NASA/ESA
Observationsdata
Typ	Planetarisk nebulosa
Stjärnbild	Vargen
Rektascension	15t 16m 49,95679s
Deklination	-45° 38′ 58,6109″
Avstånd	7 700 (2 400 pc) ljusår
Skenbar storlek	13 - 14bågsekunder
Upptäckt
Upptäcktsår	2 juli 1834
Upptäckare	John Herschel
Andra beteckningar
	IC 1168, PK 327+10.1, ESO 274-PN7, GC 4066, h 3594, Dun 447, CS 12.0
	Se även: Nebulosor, Lista över nebulosor

NGC 5882 är en liten planetarisk nebulosa belägen i stjärnbilden Vargen ca 1,5° sydväst om Epsilon Lupi. Den upptäcktes 2 juli 1834 av astronomen John Herschel. John L. E. Dreyer beskrev den som "mycket liten, rund, ganska skarp". Den befinner sig på ett ungefärligt avstånd av 7 700 ljusår från solen.

Egenskaper

NGC 5882 består av den avlämnade yttre atmosfären hos en åldrande stjärna. Den är ungefär elliptisk i formen med flera klumpar av joniserat material och omges av en större region med lägre utsläpp, som sträcker sig tre gånger den nominella diametern av huvudnebulosan. Nebulosan expanderar med en genomsnittlig hastighet på 12,5 km/s. Den består av två skal, ett inre elliptiskt skal med en utsträckning av 11 × 6 bågsekunder och ett rundare och snabbare expanderande yttre skal med en diameter på 15 bågsekunder. Det inre skalet har vad som verkar vara flera bubbelliknande former. Klumpar i det yttre skalet kan vara resultatet av instabilitet.

Nebulosans överskott av element liknar dem i solen, med undantag för en dubblerad anrikning av kväve. Den senare tyder på att centralstjärnan inte gick igenom en andra dredge-up. Centralstjärnan har en skenbar magnitud på 13,43. Den lyser med 830 gånger solens ljusstyrka och har 22,7 procent av solens radie. Den ligger något förskjuten från nebulosans symmetriska centrum.

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, NGC 5882, 1 augusti 2021.

Noter

1 2 Brown, A. G. A.; et al. (Gaia collaboration) (August 2018). "Gaia Data Release 2: Summary of the contents and survey properties". Astronomy & Astrophysics. 616. A1. arXiv:1804.09365. Bibcode:2018A&A...616A...1G. doi:10.1051/0004-6361/201833051. Gaia DR2 record for this source at VizieR.
1 2 Stanghellini, Letizia; Shaw, Richard A.; Villaver, Eva (December 2008). ”The Magellanic Cloud Calibration of the Galactic Planetary Nebula Distance Scale”. The Astrophysical Journal 689 (1): sid. 194–202. doi:10.1086/592395. https://arxiv.org/abs/0807.1129.
1 2 3 Pottasch, S. R.; Bernard-Salas, J.; Beintema, D. A.; Feibelman, W. A. (Augusti 2004). ”Abundances of Planetary Nebulae IC 418, IC 2165 and NGC 5882”. Astronomy and Astrophysics 423: sid. 593–605. doi:10.1051/0004-6361:20040413.
1 2 3 O'Meara, Stephen James (8 april 2013). Deep-Sky Companions: Southern Gems. Cambridge University Press. sid. 279. https://www.google.com/books/edition/Deep_Sky_Companions_Southern_Gems/BoIsCgAAQBAJ?hl=en&gbpv=1&pg=PA279.
↑ "NGC 5882". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2020-02-25.
↑ Sinnott, Roger W.; Perryman, Michael A. C. (1997). Millennium Star Atlas. "2". Sky Publishing Corporation and the European Space Agency. sid. 948. ISBN 0-933346-83-2
↑ Seligman, Courtney. ”New General Catalogue objects: NGC 5850 - 5899”. cseligman.com. https://cseligman.com/text/atlas/ngc58a.htm#5882. Läst 20 september 2020.
↑ Corradi, Romano L. M.; Gonçalves, Denise R.; Villaver, Eva; Mampaso, Antonio; Perinotto, Mario (Oktober 2000). ”Knots in the Outer Shells of the Planetary Nebulae IC 2553 and NGC 5882”. The Astrophysical Journal 542 (2): sid. 861–869. doi:10.1086/317041. https://arxiv.org/abs/astro-ph/0003238.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör NGC 5882.
Bilder & media

NGC 5880 • NGC 5881 • NGC 5882 • NGC 5883 • NGC 5884

[GaiaDR2-1] 1 2 Brown, A. G. A.; et al. (Gaia collaboration) (August 2018). "Gaia Data Release 2: Summary of the contents and survey properties". Astronomy & Astrophysics. 616. A1. arXiv:1804.09365. Bibcode:2018A&A...616A...1G. doi:10.1051/0004-6361/201833051. Gaia DR2 record for this source at VizieR.

[Stanghellini2008-2] 1 2 Stanghellini, Letizia; Shaw, Richard A.; Villaver, Eva (December 2008). ”The Magellanic Cloud Calibration of the Galactic Planetary Nebula Distance Scale”. The Astrophysical Journal 689 (1): sid. 194–202. doi:10.1086/592395. https://arxiv.org/abs/0807.1129.

[Pottasch2004-3] 1 2 3 Pottasch, S. R.; Bernard-Salas, J.; Beintema, D. A.; Feibelman, W. A. (Augusti 2004). ”Abundances of Planetary Nebulae IC 418, IC 2165 and NGC 5882”. Astronomy and Astrophysics 423: sid. 593–605. doi:10.1051/0004-6361:20040413.

[OMeara2013-4] 1 2 3 O'Meara, Stephen James (8 april 2013). Deep-Sky Companions: Southern Gems. Cambridge University Press. sid. 279. https://www.google.com/books/edition/Deep_Sky_Companions_Southern_Gems/BoIsCgAAQBAJ?hl=en&gbpv=1&pg=PA279.

[simbad-5] "NGC 5882". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2020-02-25.

[Sinnott1997-6] Sinnott, Roger W.; Perryman, Michael A. C. (1997). Millennium Star Atlas. "2". Sky Publishing Corporation and the European Space Agency. sid. 948. ISBN 0-933346-83-2

[cseligman-7] Seligman, Courtney. ”New General Catalogue objects: NGC 5850 - 5899”. cseligman.com. https://cseligman.com/text/atlas/ngc58a.htm#5882. Läst 20 september 2020.

[Corradi2000-8] Corradi, Romano L. M.; Gonçalves, Denise R.; Villaver, Eva; Mampaso, Antonio; Perinotto, Mario (Oktober 2000). ”Knots in the Outer Shells of the Planetary Nebulae IC 2553 and NGC 5882”. The Astrophysical Journal 542 (2): sid. 861–869. doi:10.1086/317041. https://arxiv.org/abs/astro-ph/0003238.