| NGC 6334 | |
| Nära-infraröd bild av Kattassnebulosan från James Webb-teleskopet. | |
| Observationsdata | |
|---|---|
| Typ | Emissionsnebulosa |
| Stjärnbild | Skorpionen |
| Rektascension | 17t 20m 50,9s |
| Deklination | -36° 06′ 54″ |
| Avstånd | 4 370 ± 650 (1 340 ± 200 parsec) ljusår |
| Skenbar storlek | 35 x 20 bågminuter |
| Noterbart | På engelska har den de beskrivande namnen Cat's Paw Nebula och Bear Claw Nebula |
| Fysiska egenskaper | |
| Radie | ca 320 |
| Upptäckt | |
| Upptäcktsår | 7 juni 1837 |
| Upptäckare | John Herschel |
| Andra beteckningar | |
| Kattassnebulosan, GC 4288, h 3678, ESO 392-EN009, Lund 745, Sharpless 8, RCW 127, Gum 64, CTB 39, GRS G351.40 +00.70, Kes 49, LMH 1, MHR 64, Min 1-86, MSH 17-3-04, SNR G351,1+00.7 | |
| Se även: Nebulosor, Lista över nebulosor | |
NGC 6334 är en massiv emissionsnebulosa och stjärnbildningsområde i stjärnbilden Skorpionen. Den upptäcktes av astronomen John Herschel den 7 juni 1837 från Godahoppsudden i Sydafrika. Han katalogiserade den först som h 3678 i sin stjärnkatalog från 1847. Den blev senare GC 4288 i hans katalog 1864 (GC = General Catalogue). Den spänner över ett vinkelområde större än fullmånen. och ligger i Carina-Skytten-armen i Vintergatan, på ett avstånd av cirka 4 500 ljusår från solen.
Den har senare fått många fler beteckningar och namn, som kan ses i faktarutan till höger. Den är i dagligt tal känd som Kattassnebulosan och ligger 3° västnordväst om den ljusa stjärnan Lambda Scorpii.
Nebulosa är en filamentformad molnstruktur med hög massa som sträcker sig över ca 320 ljusår. I den synliga delen av spektrumet utstrålar NGC 6334 huvudsakligen rött (från väteatomer) och blått (från syreatomer). Interiören är kraftigt täckt av interstellärt stoft med klumpar med upp till 3 000 solmassor i massa. Även om det finns en genomgripande stjärnbildning överallt, har flera inbäddade stjärnbildningsområden identifierats från infraröd strålning och radioemission. Fyra av dessa platser har bildat H II-regioner. Röntgenkällor inuti nebulosan visar närvaron av tio distinkta stjärnhopar, varav de flesta är förbundna med redan identifierade infraröda källor och H II-regioner. NGC 6334 är sammankopplad med NGC 6357 genom en trådformad struktur, och de två kan bilda ett enda komplex.
I juli 2025 rapporterade astrofysiker med hjälp av James Webb-teleskopet bilder av en "stjärnbarnkammare" inuti vad de humoristiskt kallar "tåbönorna", de stora, cirkulära strukturerna som liknar de mjuka dynorna på undersidan av kattassar. Teamet åstadkom en närbild av en rödorange oval tåböna inuti vilken beslöjade stjärnor börjar lysa, inklusive en som producerade en synlig chockvåg när den kastade ut gas och stoft i höga hastigheter. NASA :s pressrapport börjar:
NASA:s pressmeddelande rapporterade också om den stoftfyllda nebulära sektionen känd som "Operahuset" och andra tåbönor där stoftfilamenten, trots intensiv strålning, kan vara tillräckligt täta för att bilda protostjärnor.