.jpg)
"National Apostaty" ("Nationell avfällighet") var en predikan som hölls av John Keble vid University Church of St Mary i Oxford den 14 juli 1833. Predikan har traditionellt betraktats som början på Oxfordrörelsen av högkyrkliga anglikaner, även kända som Traktarianer.
De föregående fem åren hade inneburit radikala förändringar i relationen mellan Engelska kyrkan och staten. År 1828 upphävdes den århundrade gamla diskrimineringen mot protestantiska dissidenter och 1829 antogs lagen om katolsk emancipation. År 1830 föll Toryregeringen och den första Whigregeringen på en generation tillträdde, dedikerad till reformer.
Efter Whigsegern i Reform Act 1832 trodde många anglikanska kyrkomän att Whig förberedde sig för att inskränka rättigheterna och ändra kyrkans konstitution. År 1833 antog Whigs Church Temporalities Act 1833. Detta omorganiserade Irländska kyrkan och minskade dess biskopsdömen från 22 till 12. Detta verkade rättfärdiga anglikanska farhågor om att regeringen var beredd att agera mot kyrkans opinion.
Predikotexten var hämtad från Första Samuelsboken 12:23: "Och själv skulle jag synda svårt mot Herren om jag upphörde att be för er; i stället vill jag lära er vad som är gott och rätt."
Keble började med att diskutera syndens natur och Guds straff. Han observerade att det var möjligt för en traditionellt kristen nation, som såg framgångarna hos mer sekulära länder, att vända sig bort från kristendomen. Denna rörelse, hävdade han, kunde alltid spåras till ett "förfall eller brist på tro" som griper tag i dem, som israeliterna på profeten Samuels tid, som ser att etablerade institutioner och religiösa principer inte har gett världslig framgång. Moderna människor ville också ge efter för sina "påträngande passioner" och kunde lätt hitta "prejudikat och tillstånd" för att göra det. Religiös indifferentism var ett exempel på denna tendens i modern tid, förkroppsligad inte bara i "offentliga mått" av tolerans utan i en allmän "anda som får människor att jubla i varje steg av det slaget". Men detta var "omen och tecken på ett apostatiskt sinne i en nation".
Han pekade på en bredare tendens att avvisa kristna religioners anspråk på offentlig politik och avstå från alla "kontroller från kristna principer som försökt upprätthållas på ... offentligt uppträdande". Dessutom hade det funnits "en märkbar ovilja hos dem som är bundna av frivilliga eder mot allt som påminner dem om deras skyldighet". Detta, sade Keble, motsvarade "profan ogillande av Guds fruktansvärda närvaro; en allmän tendens, som folk, att utesluta Honom ur alla sina tankar". Med tanke på Jesu ord i Lukasevangeliet 10:16 – "Den som lyssnar till er, han lyssnar till mig, och den som avvisar er, han avvisar mig" — Keble såg denna inställning av "respektlöshet mot apostlarnas efterträdare" som ett "obestridligt tecken på fiendskap" mot Gud. Han varnade politiska ledare för att offra religiösa principer för politisk ändamålsenlighet, och hänvisade till Sauls varningsexempel.
Keble avslutade med att ge praktiska råd till sina lyssnare. Om England skulle avfälla, sade han, måste kyrkans barn agera som Samuel gentemot israeliterna, be för landet och lugnt protestera. Han varnade för uppror: "Underkastelse och ordning är fortfarande plikter. Det var de under hedniska förföljelser; och ju mer lojal och kärleksfull känsla vi försöker blanda med vår lydnad, desto bättre." Istället uppmanade Keble sina lyssnare att visa sina kristna principer genom "fromhet, renhet, kärlek, rättvisa". Han avslutade sin predikan med att uppmana sin församling att visa mod inför "antikristna makter" och att ägna sig åt den apostoliska kyrkans sak.
Följande söndag, den 14 juli, predikade mr Keble Assize-predikan i universitetets predikstol. Den publicerades under titeln 'National Apostasy'. Jag har alltid betraktat och hållit den dagen som början på den religiösa rörelsen 1833.
Historikerna är oeniga i sin bedömning av predikans betydelse. Vissa, såsom R.W. Church i hans klassiska studie av Oxfordrörelsen, har följt Newman och betraktat den som början på Oxfordrörelsen. Andra, inklusive F.L. Cross och Owen Chadwick, har ifrågasatt dess betydelse. Samtidigt som han hävdar att predikan var viktig för Newman personligen, noterar Chadwick att den kopia av predikan som hölls för traktarianledaren E.B. Pusey fortfarande var osprättad – det vill säga oöppnad – vid tiden för Puseys död nästan femtio år senare. Kirstie Blair, som forskar om historien om engelsk predikoskrivning vid den tiden, beskriver predikan som mer känd för Newmans beskrivning än för dess egna förtjänster.