Nefelin

Nefelin
KategoriSilikatmineral
Kemisk formel(Na,K)AlSiO4
FärgVit, grå, brun, brungrå, rödaktigt vit
KristallstrukturHexagonala
SpaltningDålig
BrottSvagt mussligt
Hårdhet (Mohs)5,5–6
GlansGlasglans - fettglans
Ljusbrytningnω=1,529–1,546
nε=1,526–1,542
Dubbelbrytningδ=0,003 till 0,004
Optisk karaktärEnaxligt negativ
TransparensTransparent till nästan opak
FluorescensIngen (dock fluorescerar nefelin från Almunge rött till orange i kortvågigt UV-ljus
StreckfärgVit
Specifik vikt2,55–2,65
RadioaktivitetIckeradioaktiv
ÖvrigtIcke-magnetisk

Nefelin, eller eleolit, är ett natrium-aluminiumsilikatmineral, som står fältspat nära. Båda är tektosilikater men nefelin innehåller betydligt mindre kisel.

Mineralet är färglöst eller endast svagt färgat (eleolit), samt glas- eller fettglänsande.

Etymologi

Nefelin hittades på Monte Somma i Italien först 1801 och beskrevs av René Just Haüy. Han gav mineralet namnet nefelin efter det grekiska ordet νεφέλη (nephele = moln) eftersom det sönderdelas av starka syror och bildar ett kiselsyramoln. (Styckets innehåll hämtat 2018-01-13 från tyska Wikipedias artikel om Nephelin.)

Förekomst

Nefelin förekommer vanligen endast i bergarter med obetydlig kiselhalt och finns då som fältspatsubstitut. Samma roll spelar mineralet leusit som är kaliumhaltigt.

Det är en huvudsaklig beståndsdel i nefelinsyenit, som förekommer på Grönland, i sydliga Norge och i Sverige, samt nefelinbasalt, fonolit med flera bergarter. Stora rena stycken förekommer främst vid Langesundsfjorden i Norge. Fyndplatser i Sverige är Alnön i Medelpad, Norra Kärr i Småland, Siksjöberg i Dalarna och Almunge i Uppland.

Användning

Nefelin kan användas i stället för fältspat inom glas- och keramikindustrin. Det förekommer också att mineralet används för tillverkning av aluminiumoxid och soda samt inom cementindustrin.