| Niklas Lindgren | |
| Födelsenamn | Kurt Niklas Lindgren |
|---|---|
| Alias | Hagamannen |
| Född | 26 juli 1972 Sörmjöle, Umeå, Sverige |
| Yrke | Plåtslagare |
| Barn | Två barn |
| Dömd för | Två fall av våldtäkt, två fall av grov våldtäkt och mordförsök, två fall av försök till våldtäkt |
| Straff | 14 års fängelse, villkorligt frigiven från och med 28 juli 2015. |
Kurt Niklas Lindgren, född 26 juli 1972 i Sörmjöle, av allmänheten och i media kallad Hagamannen (efter stadsdelen Haga i Umeå) är en dömd svensk våldtäktsman.
1998–2000 polisanmälde 6 kvinnor och en 14-årig flicka att de blivit överfallna och misshandlade när de var i området Haga i Umeå. Tre av dem våldtogs grovt enligt polisen. Sedan följde, såvitt det är känt, ett uppehåll på fem år, innan ytterligare en kvinna överfölls och våldtogs under Tegsbron i centrala Umeå i december 2005. Kvinnan, 51 år gammal, blev svårt misshandlad; bland annat fick hon ena örat avbitet.
Lindgren greps av polisen den 29 mars 2006. Han häktades och den 22 april erkände han att han utfört sex av överfallen. Den 19 juli 2006 dömdes han av Umeå tingsrätt till 14 års fängelse för våldtäkt i ett fall, grov våldtäkt och mordförsök i två fall samt två fall av försök till våldtäkt. Efter överklagan till Hovrätten för Övre Norrland dömdes Lindgren den 2 oktober 2006 återigen till 14 års fängelse. I hovrätten fälldes han även för en våldtäkt på en 15-årig flicka i stadsdelen Ersboda.
Följande lista är inte fullständig:
Således attribueras åtta överfall, fyra våldtäkter och två mordförsök till "Hagamannen".
En gärningsmannaprofil har inte offentliggjorts i detalj av kriminalpolisen. Endast huvuddragen om den tänkte gärningsmannen, utifrån brottens karaktär och förövarens beteende, har under spaningstiden tillkännagivits för allmänheten genom media. Gärningsmannaprofilgruppen vid Rikspolisstyrelsen har sedan våldtäktsbrotten i Umeå började stött Umeåpolisen med uppgifter om den tänkte gärningsmannens inre och yttre personliga egenskaper.
Den misstänkte gärningsmannen är under medellängd (166 cm) och har små fötter. Polisen försökte få tillgång till försvarsmaktens uppgifter på alla män som gjort militärtjänst i Umeå som var under medellängd, men försvarsmakten vägrade släppa uppgifterna. Den misstänkte gärningsmannen har enligt uppgift gjort militärtjänst i området. Han vägrade lämna DNA-prov i samband med tidigare förhör men tvingades sedermera göra detta.
Den 29 mars 2006 klockan 12 greps en 33-årig man i närheten av sin arbetsplats på Haga som misstänktes för att vara ”Hagamannen”. Gripandet och anhållandet grundas framför allt på DNA-analyser från biologiska fynd efter mannen på och i kvinnorna och flickan. Efter att ha gått ut med en fantombild fick polisen ett tips från allmänheten, vilket ledde till att polisen med tvång genomförde provtagning på den nu anhållne. En timme efter gripandet anhölls han i Umeå då testet visat positiv DNA-träff.
Den 31 mars häktades den misstänkte av Umeå tingsrätt. Rätten ansåg att han i tre av fyra anklagelsepunkter borde kvarhållas i häkte på sannolika skäl misstänkt för de brott åklagaren redovisade. På den fjärde punkten, grov våldtäkt, ansåg rätten att endast skälig misstanke förelåg. Grunden för häktningen är risken för att den misstänkte försöker undanröja bevis och recidivfara (risk för fortsatt brottslighet). Åklagaren skall ha lämnat in åtal senast den 13 april. Fram till dess kommer polisen att fortsätta utredningen med bevisinsamling, förhör och sammanställning av vad som talar för respektive emot den häktade.
Den misstänkte beskrivs som en normal man av grannar, vänner och bekanta. Denna yttre normalitet är helt förenlig med rättspsykiatriska erfarenheter av våldtäktsmän som exempelvis den s.k. balkongmannen och södermannen som härjade på 70- respektive 80-talen. Mannen begärde och beviljades Leif Silbersky som offentlig försvarare under den rättsliga processen.
Lördagen den 22 april hade den misstänkte och hans advokat kallat förhörsledare och åklagare till samtal. Vid detta erkände den häktade sex av de brott han misstänkts för, inkluderat de våldtäkter och misshandelsfall han är häktad för.
Tingsrätten beslutade den 17 april 2006 att den häktade mannen skulle genomgå en stor rättspsykiatrisk undersökning, som beräknades pågå under minst fyra veckor. Mannen överfördes därför till rättspsykiatrisk klinik. Den samlade bedömningen av mannen är att han inte är så djupt och allvarligt störd att fängelseförbud bör gälla. Det innebär att han kan ådömas fängelse och avtjäna sin påföljd inom kriminalvården, eftersom hans psykiatriska tillstånd innebär att han i samband med brotten varit medveten om vad han gjort, hade kunnat avbryta sitt handlande men aktivt avstått från att göra det.
Den misstänkte 33-åringen häktades vid Umeå tingsrätt. Hans offentlige försvarare advokat Leif Silbersky meddelade efteråt att 33-åringen ansåg sig skyldig till alla anklagelser som riktats mot honom utom de som yrkade på mordförsök.
Förflyttningen
Den 31 oktober 2006 framkom det att Lindgren flyttats från häktet i Umeå till häktet i Norrköping. Flytten skedde en vecka före datumen i fråga, och under absolut tystnad i media.
Teknisk bevisning:
Vittnesmål:
Sakkunnigutlåtanden:
28 juli 2015 släpptes Hagamannen efter att ha avtjänat nio år av sitt fängelsestraff. Den 22 augusti 2015 misshandlades Hagamannen utanför ett studenthem i Norrbotten med en golfklubba. I november samma år frikändes tre män som misstänktes för misshandeln efter att de tre åtalades.
Mediebevakningen kring Hagamannen och gripandet av 33-åringen var stor.
Kvällstidningen Expressen valde att redan efter gripandet publicera namn och bild på den man som gripits och som sedermera blev häktad. En bild på gärningsmannen tillsammans med polisens fantombild trycktes på tidningens framsida samt på löpsedlarna. Publiceringen har kritiserats eftersom den kan försvåra utredningen och hade kunnat minska bevisvärdet om det hade saknats annan bevisning än en fotokonfrontation eller direkt utpekning av en misstänkt. Publiceringen har vållat obehag för gärningsmannen och han har anmält publicering både i Expressen och i TV3 till PO. Kriminalpolis Göran Markström, som lett sökandet efter Hagamannen sen 1998, säger i Tidningen Svensk Polis att publiceringen försvårar utredningen eftersom värdet av vittneskonfrontationer minskar.
Tidningens agerande försvaras av tidningens chefredaktör med att publiceringen kan få fler offer, som ännu inte anmält mannen att träda fram samt sannolikheten att DNA-matchningen är korrekt i detta fall är mycket hög (sannolikheten är ett fel per en miljon tester enligt Statens kriminaltekniska laboratorium som graderar matchningen på en niogradig skala från -4 till +4 och som anser att bevisningen mot den misstänkte i detta fall är +4).