Niklas Blasiusson Rasck, född 7 december 1549 i Stockholm, död 1598 i Danzig, var en svensk häradshövding och förläggare.
Niklas Rasck var son till sekreteraren Blasius Olsson och Barbro Andersdotter. Fadern var en rik och betydelsefull handelsman i Stockholm. Han bedrev utrikeshandel och ägde flera tomter, fungerade 1566–1568 i praktiken som Stockholms borgmästare, var 1567 underhäradshövding i Trögd och blev 1568 häradshövding i Åsunda härad. Blasius Olsson tillhörde 1560-1568 Erik XIV:s höga nämnd, han verkar inte haft bättre relationer med Johan III som inte gav honom några offentliga uppdrag. Niklas Rasck själv började 1562 studera vid universitetet i Greifswald och 1566 vid universitetet i Rostock. I Rostock bodde han hos David Chytraeus, som blev hans mentor under studierna. Vid sin återkomst till Sverige blev Niklas Rasck 1573–1575 lärare åt Sigismund. 1582 utnämndes han till sekreterare i det Kungliga kansliet, där han blev chef för dess latinska avdelning. En av hans huvuduppgifter blev utrikesförbindelserna, och han användes särskilt i kontakterna med Polen och Ryssland. Man har antagit att han även kunde lite ryska. Niklas Rasck ingick i den legation som Johan III sommaren 1583 sände till England med flera uppdrag, bland annat att försöka förmå Elisabet I att utvisa Anders Lorichs. 1584 sändes han till Polen för att där gripa Lorichs, som nu vistades i Danzig. Gripandet lyckades och Niklas Rasck medverkade även vid förhören av Lorichs. Sommaren 1585 deltog han i de förhandlingar i Moskva som senare under året resulterade i fredsmötet vid Pljussa. Niklas Rasck var 1585–1590 häradshövding i Sotholms härad. 1594 följde han en beskickning till ryska gränsen för att delta i förhandlingar som året därpå ledde till freden i Teusina. Niklas Rasck stannade därefter i Estland för att se till att fredsvillkoren fullföljdes. Troligen var han en av de som arbetade med utformningen av Kalmar stadgar, åtminstone uttolkade han de latinska inlagorna för rådsherrarna. I september 1587 åtföljde han Sigismund till Polen då denne skulle tillträda han regering där. Han förde en viktig roll i underhandlingar med de polska representanterna före Sigismunds landstigning i Danzig, och åtföljde sedan kungen till kröningen i Kraków september 1587. Hans relationer är den främsta källan till hur dessa händelser gick till.
Under Sigismunds styre kom han att få en allt viktigare roll. Han var en av de svenska sekreterare som var i nästan ständig tjänst hos kungen. 1592 ingick han i den grupp rådgivare som diskuterade giftermålsplanerna för ett gifte mellan Anna Vasa och en tysk furste. 1592–1594 användes han ofta som förhandlare med olika tilltänkta brudgummar. 1592 satte han upp en inlaga som lämnades till den polska senaten där Sigismund förklarade sig behöva återvända till Sverige för att hindra hertig Karls intriger. Niklas Rascks nära relationer till Sigismund fick honom att tidigt bryta med hertig Karl, och enligt uppgifter skall han ha ägnat sig åt spionage mot hertigens sändebud i Warszawa. Niklas Rascks korrespondens med Johannes Bultius finns bevarad och visar på hans motstånd mot hertigen. Hertig Karl själv betraktade Rasck som menedare då han som katolik skrivit under Uppsala mötes beslut. Hertigens misstro mot Rasck endast ökade med åren. Under Sigismunds vistelse i Sverige 1593–1594 användes Rasck flitigt i förhandlingarna mellan kungen, hertigen och ständerna. Under sin tid i Estland 1594 rapporterade Rasck särskilt om förhållandena i Finland och den pressade situationen för bondebefolkningen i landet med hungersnöd och borgläger som utarmade befolkningen. 1596–1598 var han åter i Estland för att rapportera för kungen. Även om han var kritisk mot Klas Fleming beklagade han 1597 hans död och såg att Sverige var på väg mot inbördeskrig. Rasck förespråkade en allians med Danmark mot hertig Karl.
Efter brytningen mellan Karl och Sigismund och särskilt sedan krigståget till Sverige inletts var Rasck ett av de mest använda och betrodda sändebuden under förhandlingarna med hertig Karl under hösten 1598. Andrahandsuppgifter om att Rasck under slaget vid Stångebro ingripit på ett för Sigismund ofördelaktigt sätt är inte trovärdiga. I oktober 1598 återvände Rasck med Sigismund till Polen, där han avled kort därefter.