Nils Strindlund, född 30 augusti 1792 i Multrå församling, Västernorrlands län, död där 5 juni 1872, var en svensk politiker i bondeståndet och ståndets talman på riksdagarna 1853–1854 och 1856–1858.
Nils Strindlund, född 30 augusti 1792 i Multrå församling, Västernorrlands län, död där 5 juni 1872, var en svensk politiker i bondeståndet och ståndets talman på riksdagarna 1853–1854 och 1856–1858.
Strindlund blev 1813 hemmansägare och valdes 1823 till fullmäktig i bondeståndet, där han bevistade alla riksdagar till och med 1858. Redan 1823 blev han ledamot av allmänna besvärs- och ekonomiutskottet, var därefter under en följd av riksdagar medlem av statsutskottet, utsågs flera gånger till revisor av stats-, banko- och riksgäldsverkens räkenskaper samt deltog i tullkommittéerna 1829 och 1830. Under riksdagarna 1853–54 och 1856–58 ledde han bondeståndets överläggningar som talman.
Han var utpräglat konservativ och slöt sig nära till de styrande, men endast i de fall dessas planer överensstämde med hans egen övertygelse. Inom sitt stånd ägde han i allmänhet stort inflytande under hela sin riksdagsmannaperiod. Flera viktiga beslut, i första hand det om en förändrad brännvinslagstiftning (1854), genomdrevs till stor del genom hans insatser.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Strindlund, Nils, 1904–1926.