Nitrolit är ett äldre pulverformigt AN-sprängämne (ammoniumnitratsprängämne) som historiskt använts både civilt och militärt. Under andra världskriget användes det i Sverige bland annat som billigare alternativ till trotyl (TNT) i den svenska krigsmakten.
Olika källor ger olika recept för nitrolit. En förenklad version beskrivs som liknande dynamex, med hälften dinitroglykol och hälften nitroglycerin, uppsugen i visst ämne (såsom trämjöl), men de flesta recept omnämner ammoniumnitrat som bas.
Den 16 december 1884 erhöll en Carl Lamm patent på nitrolit men detta patent förklarades ogiltigt 1887 då det hade stor likhet med sebastin och dynamit. Detta sprängämne blandade:
1) nitroglycerin, 2) nitrocellulosa, 3) kaliumnitrat, natriumnitrat eller ammoniumnitrat, 4) träkolspulver, kimrök, pappersmassa, stärkelse eller nitrostärkelse
Svenska Akademiens ordbok från 1947 ger följande recept från Svensk uppslagsboks första upplaga från 1929:
"Nitrolit .. (består av): ammoniumnitrat 77,5%, trinitrotoluol 12%, nitroglycerin 6,5%, trämjöl 2% och kisjärn 2%" – Svenska Akademiens ordbok, publicerad 1947
Kungliga Krigsvetenskapsakademiens handlingar och tidskrift (häfte 5, 2005), anger följande från Arméns Brevskolas tjänstemanual för spräng och mintjänst från 1944:
"Ett exempel är nitrolit, som består av pulverformigt ammoniumnitrat blandat med blandning av trotyl och nitroglycerin." – Arméns Brevskola,: Spräng och mintjänst, brev 1 – 9
Försvarets materielverk (FMV) beskriver nitrolit som sådant i deras 1979 års upplaga av publikationen Preliminär ammunitionsordlista:
"äldre pulverformigt AN-sprängämne med tillsats av blandning av nitroglycerin/nitroglykol och triolja" – Preliminär AMORDLISTA, 1979