Noreia, var en synkretisk romersk-keltisk gudinna. Under romartiden ansågs " Isis-Noreia" vara ödets härskarinna, lyckans, fertilitetens, bergens överflöd och i synnerhet vattnets helande kraft.
Noreia ansågs tidigare vara epitetet för en förromersk, möjligen keltisk, modergudinna, känd från inskriptioner från den romerska kejsarperioden. Eftersom en etymologi för namnet ännu inte har fastställts har en förkeltisk/illyrisk gudom till och med föreslagits. Eftersom inga privatpersoner eller infödda Norici har identifierats bland Noreias dyrkare, är Noreia sannolikt en romersk uppfinning.