
Offentlig plats är i Sverige en juridisk term som definieras i 1 kap. 2 § ordningslagen (1993:1617). "Offentlig plats" ska inte förväxlas med det i 1 kap. 4 § plan- och bygglagen (2010:900) definierade uttrycket "allmän plats".
En offentlig plats är i Sverige något av följande:
Regeringen eller kommuner får föreskriva att till exempel idrottsplatser, badplatser och campingplatser som inte uppfyller kraven på offentlig plats enligt Ordningslagen, ändå ska jämställas med offentlig plats. När en kommun beslutar om att jämställa platser med offentliga platser brukar det stå i kommunens lokala ordningsföreskrifter.
Om platsen ska användas till något annat än vad detaljplanen beskriver, behöver man söka tillstånd för detta. Exempelvis kan polisen ge tillstånd för allmän sammankomst (folklig demonstration, konsert med mera), offentlig tillställning (exempelvis sporttävling, marknad eller mässa), ekonomisk eller liknande användning av den offentliga platsen (som uteservering, försäljning eller uppställning av bodar) och annat (till exempel pengainsamling eller fyrverkeri).
Begreppet "allmän plats" förekommer i plan- och bygglagen, i vapenlagen och i brottsbalken. I brottsbalken avser man då också tåg, affärer, restauranger och biografer som allmänna platser, under den tid ("öppettider") då allmänheten har tillgång till platsen.