Operant betingning

Operant betingning (även instrumentell betingning eller instrumentell inlärning) är ett begrepp utvecklat av psykologen B.F. Skinner och är en central del av behaviorismen. Operant betingning innebär att beteenden kan förstärkas eller släckas ut och att det sker beroende på konsekvenser av beteendet. En respons och ett stimulus kan kopplas samman genom förstärkning, till exempel när man lär en hund sitta. Man väntar på att hunden sätter sig ner, och då belönas den med en godisbit. Beteendet att sitta har förstärkts med godisbiten som belöning.

Till skillnad från klassisk betingning där stimulus och respons passivt kopplas samman bygger den operanta betingningen på aktiva beteenden hos den som lär sig.

Källor

  1. ↑ Frederic Skinner, B. (1938). The behavior of organisms: an experimental analysis.

Se även