Andra libyska inbördeskriget

Andra libyska inbördeskriget

Situationen i Libyen (sen 31 mars 2015)
  Under kontroll av den Tobrukledda regeringen och dess allierade
  Under kontroll av Libyens nya generalförsamling och dess allierade
  Under kontroll av Ansar al-Sharia
  Under kontroll av Islamiska staten
  Under kontroll av Misratastyrkor
  Under kontroll av tuaregstyrkor
Ägde rum 16 maj 2014–23 oktober 2020
6 år och 160 dagar
Plats Libyen
Resultat * Vapenvila 23 oktober 2020.
  • Övergångsregering bildades 10 mars 2021
Stridande
Libyen Libyska parlamentet

Egypten Egypten Förenade arabemiraten Förenade arabemiraten

Libyen Libyens nya generalförsamling

Med stöd från:

Islamiska staten
Befälhavare och ledare
Libyen Aguila Saleh Issa
(Ordförande för representanthuset)
Libyen Abdullah al-Thani
(Premiärminister)
Generallöjtnant Khalifa Haftar
(Befälhavare för Operation Dignity)
Överste Wanis Abu Khamada
(Befälhavare för Libyens specialstyrkor)
Brigadgeneral Saqr Geroushi
(Befälhavare för Libyska flygvapnet)
Egypten Abdel Fattah el-Sisi (Egyptens president)
Förenade arabemiraten Khalifa bin Zayed Al Nahyan (Förenade arabemiratens president)
Libyen Nouri Abusahmain
(Ordförande för nya GNC)
Libyen Omar al-Hasi
(Premiärminister, ej internationellt erkänd)
Libyen Sadiq al-Ghariani
(stormufti)
Salah Badi
(Befälhavare för Operation Libya Dawn)
Shaaban Hadia
(Befälhavare för LROR)
Adel Gharyani
(Befälhavare för LROR)
Abu Bakr al-Baghdadi

Mohammed Abdullah
Abu Nabil al-Anbari (IS befälhavare för Nordafrika)
Abdullah al-Libi Ali al-Qarqaa (emir av Nofaliya)
Ahmed Rouissi  †

Styrka
35 000 (sen 2012) Okänt 1 300–8 000 (enligt februari 2015)
4 913 döda (sen oktober 2015)

Andra libyska inbördeskriget var en väpnad konflikt mellan sex rivaliserande organisationer som hade kontroll över delar av Libyen. Dessa rivaliserande organisationer var:

Dessa är väpnade koalitionsgrupper som ibland bytte sida med varandra.

I början av 2014 styrdes Libyen av Libyens generalförsamling (GNC) sedan valet 2012. Sedan dess hade islamistiska partier kontrollerat församlingen, utmanövrerat majoritetscentristerna och liberalerna och valde Nouri Abusahmain som GNC:s ordförande i juni 2013. Enligt vissa hade Abusahmain missbrukat sina befogenheter genom att undertrycka debatter och förfrågningar. I december 2013 röstade GNC att genomdriva en variant av sharialagar och beslutade att utvidga sin 18-månaders mandat med ett år fram till slutet av 2014.

Under ett kuppförsök den 14 februari 2014 uppmanade general Khalifa Haftar, som tjänade under Muammar Gaddafis tidigare regim, GNC att upplösa sig och i dess ställe bilda en expeditionsregeringskommitté för att övervaka det nya kommande valet. I maj 2014 inledde general Haftars lojala styrkor en storskalig luft- och markoffensiv under kodnamnet Operation Dignity (arabiska: عملية الكرامة; 'Amaliya al-Karama) mot de islamistiska väpnade grupperna i Benghazi, Darna och Ajdabiya och mot GNC i Tripoli. I juni kallade GNC till ett nytt val för Representantrådet: islamisterna besegrades, men förkastade valresultatet.

Konflikten eskalerade den 13 juli 2014 när Tripolis islamister och Misratas milis inledde Operation Libya Dawn för att inta Tripoli International Airport från Zintans milis den 23 augusti. Kort därefter sammankallades medlemmarna ur Libyens generalförsamling, som hade förkastat junis valresultat, till Libyens nya generalförsamling och röstade sig som ersättning av det nyvalda Representantrådet, med Tripoli som deras politiska huvudstad, Nouri Abusahmain som president och Omar al-Hasi som premiärminister. Följden blev att de flesta ur Representantrådet tvingades flytta till Tobruk, alliera sig med Haftars styrkor och så småningom nominera honom som landets arméchef.

Den 6 november tillkännagav den högsta domstolen i Tripoli, som dominerades av nya GNC, att Representantrådet var upplöst. Representantrådet avvisade dock denna dom.

Den 16 januari 2015 kom fraktionerna Operation Dignity och Libya Dawn överens om ett eldupphör. Landet leddes nu av två separata regeringar, med Tripoli och Misrata som kontrolleras av styrkor lojala till Libya Dawn och nya GNC i Tripoli, medan det internationella samfundet erkände Abdullah al-Thanis regering och dess parlament i Tobruk. Benghazi förblev omtvistat mellan Haftars styrkor och radikala islamister.

Den 15 februari släppte ISIL i Libyen en video som visade en halshuggning av 21 egyptiska koptiska kristna som gruppen tidigare tillfångatog i Surt. Som svar utförde Egyptens myndigheter flyganfall mot ISIL i Libyen.