| Otto Daniel Winge | |
| Född | 2 maj 1810 Skoklosters församling, Sverige |
|---|---|
| Död | 16 januari 1886 (75 år) Klara församling, Sverige |
| Begravd | Norra begravningsplatsen kartor |
| Medborgare i | Sverige |
| Utbildad vid | Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, |
| Sysselsättning | Pianist, kompositör, musikpedagog |
| Arbetsgivare | Kungliga Musikhögskolan i Stockholm (1860–1877) |
| Barn | Daniella Sophia Louisa Winge (f. 1861) Terzetta Winge (f. 1864) |
| Redigera Wikidata | |
Otto Daniel Winge, född den 2 maj 1810 i Sko socken, död den 16 januari 1886 i Stockholm, var en svensk pianist.
Winge, vars fars var organist, blev 1831 elev vid Musikaliska akademiens konservatorium, tog där organist- och kantorsexamen samt tjänstgjorde 1833-1840 i Adolf Fredrik Lindblads pianoinstitut och 1860-1878 som lärare i musikteori vid akademiens läroverk.
Dessemellan vistades han hela 18 år utrikes, dels i Paris, där han studerade piano för Moscheles, Thalberg, Neukomm och Herz, dels i Berlin, där han undervisade i en musikskola och studerade kontrapunkt för Dehn samt gav ett par konserter.
I utlandet skrev Winge ett historiskt verk (ej utgivet) om musikens alla tecken samt utgav en mängd kompositioner, bland vilka särskilt må nämnas Airs nationaux suédois (solosånger), tillägnade Pauline Viardot-García, Grande fantaisie pour la main gauche, tillägnad Liszt och Canons mélodieux, av Dehn förordade som goda pedagogiska exempel, samt några stråkkvartetter.
Winge blev 1853 ledamot av Musikaliska akademien. I Sverige utgav han Theoretisk praktisk harmonilära (1862). Av hans kompositioner spelades förr särskilt några salongsstycken i Chopins stil. Hans pianospel berömdes för elegant teknik och musikaliskt föredrag.
|