| Otto Harnack | |
| Född | 23 november 1857 Erlangen |
|---|---|
| Död | 23 mars 1914 eller 22 mars 1914 Besigheim, Tyskland |
| Medborgare i | Kejsardömet Tyskland |
| Utbildad vid | Göttingens universitet Dorpats kejserliga universitet  |
| Sysselsättning | Litteraturhistoriker, författare, litterat, journalist, litteraturvetare, universitetslärare, dramatiker |
| Arbetsgivare | Stuttgarts universitet Darmstadts tekniska universitet |
| Barn | Arvid Harnack (f. 1901) |
| Föräldrar | Theodosius Harnack Marie Harnack |
| Släktingar | Axel Harnack (syskon) Adolf von Harnack (syskon) |
| Redigera Wikidata | |
Rudolf Gottfried Otto Harnack, född 23 november 1857 i Erlangen, död (genom drunkning) 22 mars 1914 i Neckar (hans lik uppflöt dagen därpå vid Besigheim), var en tysk litteraturhistoriker, son till Theodosius Harnack.
Harnack studerade i Dorpat och Göttingen, reste i Grekland, Italien och Frankrike samt var 1891–96 bosatt i Rom, kallades 1896 till professor i Darmstadt och flyttade sedan till Stuttgart som professor i tysk litteratur och estetik vid tekniska högskolan.
Efter att ha utgivit ett par medeltidshistoriska arbeten övergick Harnack till litteratur- och konsthistoriskt författarskap, vars viktigaste alster är Goethe in der epoche seiner vollendung (1887; 3:e upplagan 1905) och Die klassische ästhetik der deutschen (1892).
Därtill kommer Deutsches kunstleben in Rom im zeitalter der klassik (1896), Schiller (1898; 3:e upplagan 1905), Essays und studien zur literaturgeschichte (1899), Rom (andra delen, 1903) och Der deutsche klassizismus im zeitalter Goethes (1906).
Harnack deltog vidare i utgivandet av Goethes verk i Weimarupplagan med mera samt granskade 4:e upplagan av Hettners tyska litteraturhistoria under 1700-talet.
