| Polyendokrint metabolt ovarialsyndrom |
| Latin: morbus polycysticus ovariorum, syndrome stein-leventahl |
 Polycystiska ovarier |
| Klassifikation och externa resurser |
|---|
| ICD-10 | E28.2 |
|---|
| ICD-9 | 256.4 |
|---|
| OMIM | 184700 |
|---|
Polyendokrint metabolt ovarialsyndrom (PMOS), tidigare polycystiskt ovarialsyndrom (PCOS), är en hormonell rubbning som kan förekomma hos kvinnor. Upp till 20 procent av alla kvinnor i fertil ålder beräknas ha PMOS. PMOS är ett metabolt syndrom som innefattar androgenöverskott.
Förkortningen PCO står för "polycystiska ovarier" och betyder äggstockar med många cystor. Det rör sig då om follikulära ovarialcystor. Emellertid räcker inte enbart förekomst av PCO för att ställa diagnosen PMOS, som förutom cystorna innefattar bland annat sklerotiska äggstockar, utebliven ägglossning, hyperandrogenism och andra menstruationsstörningar.
Behandling
Behandlingen är symptomatisk. Hos kvinnor utan barnönskemål kan menstruationsstörningarna behandlas med p-piller eller med gulkroppshormon. Övervikt behandlas som all annan övervikt, med livsstilsändring och motionsidrott. En del menar att en uttalad kolhydratfattig och ketogen diet förbättrar symptomen på PCO, och det finns mindre studier på detta som visat lovande resultat. Efter viktnedgång kan menstruationscykeln normaliseras bland överviktiga kvinnor med PMOS. Sannolikt minskar även riskerna (se ovanför) med PMOS genom viktnedgång.
Infertilitet
För kvinnor med PMOS som vill bli gravida kan olika metoder användas. Livsstilsförändring anses vara den första behandlingen för hantering av infertila anovulatoriska kvinnor med PMOS och viktminskning för de som är överviktiga eller feta. Ofta kan ägglossning stimuleras med läkemedel i tablettform. Det som används idag är Letrozol som är aromatashämmare som hämmar produktionen av östrogen i äggstockarna. Det leder till ökad frisättning av follikelstimulerande hormon, FSH, från hypofysen. FSH stimulerar i sin tur utmognaden av äggblåsor i äggstockarna, vilket kan medföra ägglossning. Under behandlingen rekommenderas ultraljudsundersökning för att bedöma hur äggstockarna reagerar på stimuleringen och behandlingen avbryts om flera folliklar utvecklas på grund av risk för flerbörd. Tidigare fanns även tabletter Pergotime (clomifencitrat) men de är avregistrerade i Sverige. I flera studier har man kombinerat Pergotime med diabetesläkemedlet metformin för att öka chansen till ägglossning, men nyare undersökningar har visat att metformin inte har någon plats i behandling av ägglossningsstörningar. Om behandling med Letrozol inte åstadkommer ägglossning, övergår man till att stimulera med FSH-injektioner.
Insulinresistens
Många med PMOS har nedsatt insulinkänslighet och därmed ökad risk att utveckla typ 2-diabetes. Metformin ökar insulinkänsligheten vilket i sin tur kan medföra minskad produktion av manliga hormon samt minska risken att utveckla typ 2-diabetes. Metformin hävdas minska sötsuget. Med metformin kan en viss viktminskning ske, men läkemedlet är inget bantningsmedel.
Hirsutism
Om personen i fråga känner ett behov av det, minskas hårväxt med antiandrogener (spironolakton, cyproteronacetat, flutamid), eventuellt med tillägg av p-piller. Effekten av antiandrogenerna sker på hudnivå, medan p-piller minskar androgenproduktionen i äggstockarna samt medför ökad produktion av könshormonbindande globulin (SHBG). Detta glykoprotein binder och inaktiverar androgenerna. Läkemedlens effekt syns knappast förrän efter minst 6 månaders behandling. Snabbare effekt kan uppnås genom samtidig laserbehandling av ansiktshår och vaxning av kroppshår. Det kan ibland gå att, efter remiss till hudkliniken, få ekonomiskt bidrag till laserbehandling från den region (gäller dock endast enstaka regioner och långt ifrån alla) där man bor om hårväxten är förorsakad av ökad produktion av manliga hormon.
