PEFC (Programme for the Endorsement of Forest Certification) är en icke vinstdrivande organisation som arbetar för att främja ett långsiktigt hållbart skogsbruk. Organisationen grundades av familjeskogsbruken i Sverige och övriga nordiska länder tillsammans med Tyskland, Österrike och Frankrike. 1993 grundades Forest Stewardship Council (FSC) som ett svar på den globala skogsavverkningen. Att vara certifierad enligt FSC ska innebära att skogsägaren följer internationellt satta regler kring bland annat biologisk mångfald och rättigheter. PEFC skapades 1999 med syftet att skapa ett certifieringssystem som kunde anpassas efter nationella förutsättningar.
Idag,2026, har PEFC vuxit till att bli världens största certifieringssystem för hållbart skogsbruk. Ett hållbart skogsbruk är ett skogsbruk som ligger i linje med de internationella principerna för hållbar utveckling. Det innebär ett skogsbruk som både är långsiktigt ekonomiskt, ekologiskt och socialt hållbart. Forest Europe och FN:s jordbruksorganisation (FAO) har definierat det så här:
”Förvaltning och nyttjande av skog och skogsmark på ett sådant sätt, och i en sådan takt att dess biologiska mångfald, produktivitet, föryngringskapacitet, vitalitet och förmåga att både nu och i framtiden fylla viktiga ekologiska, ekonomiska och sociala funktioner på lokal, nationell och global nivå bevaras, utan att andra ekosystem skadas.”
Enligt PEFC så visar deras certifiering att produkten kommer från en skog som lever upp till strikta miljömässiga, sociala och ekonomiska krav. Själva certifieringen sker genom att en tredje part, ett företag, genomför en granskning.
PEFC har kritiseras för att dessa granskningar inte garanterar ett hållbart skogsbruk, och att produkter med PEFC märket kommer från skogsbruk som bryter mot sådana standards. Greenpeace har identifierat hot mot både biologisk mångfald och skogens möjlighet att fungera som en kolsänka på grund av avverkningar och ohållbart skogsbruk i PEFC-certifierad skog, samt bristande hänsyn till mänskliga rättigheter och ursprungsbefolknings rättigheter. Produkter med PEFC-loggan har kopplats till kalhyggen och avverkning av gammelskog och skyddad skog i Sverige, och till avverkning av områden som utgör habitat för kritiskt utrotningshotade arter i bland annat Borneo. Detta innebär att PEFC kan användas för så kallad greenwashing. I vissa fall är det granskningen av skogsbruket som identifierats som otillräckligt, där företag delat ut certifieringar trots dokumenterade tecken på ohållbart skogsbruk, men även reglerna som sådana kritiseras där det tillåts att få sin skog certifierad trots att ohållbart skogsbruk sker på vissa ytor.
Vart femte år bjuds alla aktörer som på något sätt berörs av skogsbruket in för att tillsammans utveckla riktlinjerna för det hållbara skogsbruket. Bland de inbjudna hittar man exempelvis de mindre familjeskogsbruken, skogsentreprenörerna, facket, friluftslivet, samerna och rennäringen, de större skogsbolagen, miljöorganisationer och många fler. Utvecklingsarbetet, den sk standardrevisionen, är en demokratisk process där allas åsikter förs fram och jämkas ihop. Processen är enligt PEFC själva transparent och arbetet publiceras löpande på PEFC:s webbsida. Forskning visar dock att grupper som förespråkar miljömässiga perspektiv har ignorerats eller inte tillåtits vara lika delaktig i den här processen medan förespråkare för mer ekonomisk hållbarhet var drivande. Möjligheten att upprätta riktlinjer på nationell nivå har kritiseras för att tillåta en viss påverkan från starka grupper i respektive land, vilket gör att länder med en betydande och resursstark skogsindustri kan ta större plats i processen.
Huruvida certifiering av skogsbruk överhuvudtaget bidrar till att minska avskogning och skyddar skogar och den biologiska mångfalden är enligt forskning på ämnet oklart, dels eftersom det finns få studier av god kvalitet som har undersökt bland annat effekten av PEFC-certifiering. En genomgång av vetenskaplig litteratur visar på små positiva effekter, andra att PEFC-certifiering inte har någon miljömässig effekt. Förklaringarna till detta kan bland annat finnas i att riktlinjerna inte är tillräckligt stringenta, eller i granskningen av skogsbruket.