| Peledsik Status i världen: Livskraftig (lc) | |
| | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Överklass | Benfiskar Osteichthyes |
| Klass | Strålfeniga fiskar Actinopterygii |
| Ordning | Laxartade fiskar Salmoniformes |
| Familj | Laxfiskar Salmonidae |
| Släkte | Sikar Coregonus |
| Art | Peledsik C. peled |
| Vetenskapligt namn | |
| § Coregonus peled | |
| Auktor | J. F. Gmelin, 1789 |
| Synonymer | |
|
Coregonus syrok Valenciennes, 1848 Coregonus rudolphianus Valenciennes, 1848 Salmo pelet Pallas, 1814 Salmo cyprinoides Pallas, 1814 Salmo peled Gmelin, 1789 | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Peledsik (Coregonus peled) är en fiskart i släktet sikar bland laxfiskarna. Enligt Catalogue of Life ingår storskallesiken i släktet Coregonus, och familjen laxfiskar, men enligt Dyntaxa är tillhörigheten istället släktet Coregonus, och familjen sikfiskar. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig. Arten förekommer tillfälligt i Sverige, men reproducerar sig inte. Inga underarter finns listade.
Storskallesiken i Storvindeln har tidigare ansetts vara en variant av peledsik, men DNA-studier har visat att det inte stämmer.
Fisken liknar med sin långsträckta form andra sikar men kroppen är mera tillplattad och ryggen är högre än hos andra arter i släktet Coregonus. Peledsiken kan nå en vikt över 5 kilogram men utanför Sibirien är den betydligt lättare.
Artens ursprungliga utbredningsområde var större floder och sjöar i norra Sibirien. Den infördes i östeuropeiska stater vid Östersjön och förekommer numera i flera sötvattenområden kring Östersjön.
Den 15 maj 2026 blev fisken klassad som invasiv art i Sverige.
Födan utgörs främst av ryggradslösa smådjur (plankton) och i viss mån även av mindre fiskar (sibiriska populationer). Pedelsiken leker mellan september och november ofta på stora djup. Varje hona lägger upp till 105 000 ägg.