Peter Thorneycroft

Peter Thorneycroft, Baron Thorneycroft
FöddGeorge Edward Peter Thorneycroft
26 juli 1909
Dunston, Storbritannien
Död4 juni 1994 (84 år)
Belgravia
Medborgare iStorbritannien
Utbildad vidEton College
Royal Military Academy Woolwich
SysselsättningPolitiker
Befattning
Ledamot av Storbritanniens 37:e parlament
Storbritanniens 37:e parlament, Stafford (1938–1945)
Ledamot av Storbritanniens 38:e parlament
Storbritanniens 38:e parlament, Monmouth (1945–1950)
Ledamot av Storbritanniens 39:e parlament
Storbritanniens 39:e parlament, Monmouth (1950–1951)
Ledamot av Kronrådet (1951–)
Ledamot av Storbritanniens 40:e parlament
Storbritanniens 40:e parlament, Monmouth (1951–1955)
Ledamot av Storbritanniens 41:a parlament
Storbritanniens 41:a parlament, Monmouth (1955–1959)
Storbritanniens finansminister (1957–1958)
Ledamot av Storbritanniens 42:a parlament
Storbritanniens 42:a parlament, Monmouth (1959–1964)
Flygminister, Ministry of Aviation (1960–1962)
Minister of Defence, Ministry of Defence (1962–1964)
Förenade kungarikets försvarsminister (1964)
Ledamot av Storbritanniens 43:e parlament
Storbritanniens 43:e parlament, Monmouth (1964–1966)
Skuggsekreterare för Storbritanniens försvarsdepartement (1964–1965)
Skuggminister (inrikes) (1965–1966)
Ledamot av Brittiska överhuset (1967–1994)
Politiskt parti
Konservativa partiet
MakaSheila Page
(g. 1938–1949, skilsmässa)
Carla Thorneycroft, Baroness Thorneycroft
(g. 1949–1994, personens död)
BarnJohn Thorneycroft (f. 1940)
Victoria Elizabeth Ann Thorneycroft (f. 1951)
FöräldrarGeorge Edward Mervyn Thorneycroft
Dorothy Hope Franklyn
Utmärkelser
Companion of Honour
Redigera Wikidata

George Edward Peter Thorneycroft, baron Thorneycroft, född 26 juli 1909, död 4 juni 1994, var en var en brittisk konservativ politiker. Han tjänstgjorde som finansminister mellan 1957 och 1958.

Biografi

Thorneycroft föddes i Dunston, Staffordshire och var son till major George Edward Mervyn Thorneycroft och Dorothy Hope Franklyn. Han var sonson till generallöjtnant Sir William Franklyn och brorson till general Sir Harold Franklyn. Han utbildades vid Eton och Royal Military Academy i Woolwich. Han blev officer i Royal Artillery den 29 augusti 1929 men avgick från sin tjänst den 1 juli 1931. År 1933 blev han medlem av advokatsamfundet vid Inner Temple.

Politisk karriär

Han valdes in i parlamentet i fyllnadsvalet i Stafford 1938. Han återgick till Royal Artillery i sin tidigare grad den 30 augusti 1939. Under andra världskriget tjänstgjorde han vid Royal Artillery och generalstaben. Tillsammans med andra medlemmar i Tory Reform Committee pressade Thorneycroft sitt parti att stödja Beveridge-rapporten, som förordade en välfärdsstat.

Han tjänstgjorde i den konservativa övergångsregeringen 1945 som parlamentsekreterare vid Ministry of War Transport. I parlamentsvalet 1945 förlorade han sin plats till sin Labourmotståndare Stephen Swingler, men han återvände i fyllnadsvalet 1945 några månader senare.

Under slutet av 1940-talet arbetade Thorneycroft flitigt för att återuppliva det konservativa partiet efter dess katastrofala nederlag i parlamentsvalet 1945. Hans motstånd mot det anglo-amerikanska lånet i underhuset gav honom ett rykte som parlamentarisk debattör, och när de konservativa återvände till makten efter parlamentsvalet 1951 utsågs han till ordförande för Board of Trade. Han spelade en avgörande roll i att övertala regeringen 1954 att överge partiets stöd för protektionism och acceptera avtalet om tullar och handel.

Finansminister och avgång

Thorneycrofts stöd för Harold Macmillan i dennes framgångsrika ledarskapsval 1957 ledde till att han utsågs till finansministerminister, en av de mest seniora positionerna i regeringen. Han avgick 1958 tillsammans med två juniora finansministrar, Enoch Powell och Nigel Birch, på grund av ökade statliga utgifter. Macmillan, själv tidigare finansminister, gjorde ett berömt och ofta citerat uttalande om att avskedena bara var "små interna svårigheter". I verkligheten var Macmillan djupt oroad över de möjliga konsekvenserna av Thorneycrofts avgång.

I efterhand ifrågasatte Thorneycroft klokheten i sin avgång och sade att "vi förmodligen tog ställning för tidigt."

Senare politisk karriär

Thorneycroft återvände till kabinettet 1960, då han utsågs till flygminister av Macmillan. År 1962 befordrades han till försvarsminister (Minister of Defence). Han behöll posten när Macmillan ersattes av Sir Alec Douglas-Home; sedan i april 1964 slogs posten ihop med Förste amiralitetslord, krigsminister, och flygminister till försvarsminister (Secretary of State for Defence. I ministeriet spelade Thorneycroft en avgörande roll i Sundasundskrisen mellan Storbritannien och Indonesien, först genom att stödja och sedan motsätta sig passagen av hangarfartyget HMS Victorious genom det indonesiskt anspråksgjorda Sundasundet under höjdpunkten av Indonesien-Malaysia-konfrontationen i augusti och september 1964.

Efter att regeringen förlorade valet 1964 tjänstgjorde Thorneycroft först som skuggförsvarsminister under Alec Douglas-Home, innan han året därpå blev skugginrikesminister under Edward Heath. Thorneycroft förlorade sin plats vid parlamentsvalet 1966 och upphöjdes till pärsvärdigheten som life peer med titeln baron Thorneycroft den 4 december 1967.

Senare i livet

Thorneycroft var en stark anhängare av Margaret Thatchers monetaristiska politik och hon gjorde honom till ordförande för det konservativa partiet 1975, efter att ha efterträtt sin syssling William Whitelaw. Han innehade tjänsten fram till 1981.

Han var känd som amatörakvarellmålare och höll utställningar. När han fick höra om Thorneycrofts intresse lär Winston Churchill ha sagt: "Varje minister måste ha en last. Målning ska bli din".

Han utnämndes till medlem (CH) av Order of the Companions of Honour i nyårsutmärkelserna 1980. Under sin tid som parlamentsledamot för Monmouth bodde Thorneycroft i Machen House i byn Lower Machen väster om staden Newport i Wales.