| Petrus Benedicti Oelandus | |
| Titel | Biskop |
|---|---|
| Kyrka | Svenska kyrkan |
| Stift | Västerås stift, biskop |
| Period | 1581–1589 |
| Företrädare | Erasmus Nicolai Arbogensis |
| Efterträdare | Olaus Stephani Bellinus |
| Stift | Linköpings stift, biskop |
| Period | 1589 - 1606 |
| Företrädare | Petrus Caroli |
| Efterträdare | Jonas Kylander |
| Biskopsvigd | 8 september 1583 av Andreas Laurentii Björnram |
Persondetaljer | |
| Född | 1531 på Öland Öland, Sverige |
| Död | 10 april 1631 i Örebro Örebro, Sverige |
Petrus Benedicti Oelandus, även kallad Ölandus och Oleandus, född 1531 på Öland, död 10 april 1606 i Örebro, biskop i Linköpings stift 1589-1606.
Petrus Benedicti föddes 1531 på Öland. Han blev 1558 student vid Rostocks universitet och troligen magister därstädes. Han återvände hem och prästvigdes till rektor vid Uppsala katedralskola 1561. Han blev 1572 professor därstädes och den 24 februari 1573 nämns han som professor et poenitentiarius. Petrus Benedicti blev 1575 kyrkoherde i S:t Laurentii församling, Söderköping och vigdes till biskop i Västerås stift 1581. Han blev biskop i Linköpings stift 1589. Petrus Benedicti avled 10 april 1606 vid riksdagen i Örebro. Han begravdes i Linköpings domkyrka.
Intressant för Linköpings stifts historia under hans biskopstid är hans s.k. Acta Visitationis, en handskrift i Linköpings domkapitels arkiv i Vadstena landarkiv, signum f IIIa:1, som 1954 utgavs i tryck av K.H.Johansson under titeln Linköpingsbiskopen Petrus Benedicti's Visitationsbok.
Som professor i Uppsala undertecknade Petrus den så kallade Nya Ordinantien den 16 mars 1575. Som pastor i Söderköping undertecknade han liturgien den 16 februari 1577. Därigenom vann han kung Johan III:s gunst och belönades senare med biskopsstolen i Västerås.
Den 10 september 1583, då biskoparna bekräftade sitt samtycke till 1571 års kyrkoordning, förband han sig ännu tydligare till de kyrkliga bruk som kungen krävde. I Västerås stift förföljde han därefter dem som motsatte sig liturgien. Detta gjorde honom impopulär i stiftet, och han förflyttades senare till Linköping.
Som biskop i Linköpings stift deltog han i Uppsala möte 1593. Några dagar före mötet blev han på slottet skarpt tillrättavisad av hertig Karl för sitt tidigare stöd till liturgien. Petrus erkände sitt fel och bad om förlåtelse. Vid själva mötet förklarade han öppet att han hade samtyckt till liturgien dels av okunnighet, dels av tvång och efter föredöme från dem som då ledde den svenska kyrkan. Han bad mötet om förlåtelse och tog avstånd från fortsatt förbindelse med liturgiens anhängare.
År 1594 försökte Sigismund utan framgång få Petrus utsedd till ärkebiskop. År 1596 genomförde han tillsammans med ärkebiskop Abrahamus Andreæ Angermannus en allmän visitation i Linköpings stift. Ärkebiskopens hårda och myndiga uppträdande väckte starkt missnöje hos hertig Karl, som senare kallade händelsen ”Mäster Abrahams tragedia”. Denna visitation har senare blivit känd som ”Ärkebiskop Abrahams räfst”.
År 1594 höll Petrus Benedicti det första prästmötet i Linköping. Protokollet från detta möte finns återgivet i O. Holmströms arbete Linköpings domkapitels arkiv, utgivet i Stockholm 1901. Från år 1600 höll han prästmöte varje år. År 1601 disputerade man över ämnet De bonis operibus, ”Om goda gärningar”, och 1604 över De coena Domini, ”Om Herrens måltid”. Handlingar från prästmötena 1600, 1602 och 1605 finns tryckta i samma arbete av Holmström.
Petrus framställs som en rättrådig och verksam biskop. Under konflikten mellan Sigismund och hertig Karl ställde han sig på hertigens sida. Vid sina visitationer motarbetade han vidskepelse och arbetade för bättre ordning i stiftet. Prästernas förseelser bestraffades, men trots detta var han enligt källan både omtyckt och respekterad av prästerskapet.
Petrus undertecknade även flera viktiga riksdags- och kyrkliga handlingar. Han skrev under kleresiets försegling på arvföreningen den 7 mars 1590 samt riksdagsbesluten i Söderköping 1595, Arboga 1597, Vadstena 1598, Jönköping 1599 och Stockholm 1599 och 1602.
Petrus Benedicti gifte sig 1565 med Magdalena Jacobsdotter (1547–1605). Hon var dotter till prosten Jacob i Håtuna församling. De fick tillsammans barnen Petrejus, Anna som var gift med domkyrkosysslomannen Laurentius Bergeri i Linköping, Birgitta (död 1590), Christina Persdotter som var gift med rektorn Sylvester Johannis Phrygius i Linköping, Margareta som var gift med klädesskrivaren Knut Jönsson och sju söner som dog före fadern.