Posthornssnäcka

	Posthornssnäcka; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Blötdjur; Mollusca
Klass	Snäckor; Gastropoda
Ordning	Sötvattenslungsnäckor; Basommatophora
Familj	Skivsnäckor; Planorbidae
Släkte	Planorbarius
Art	Posthornssnäcka; P. corneus
Vetenskapligt namn
	§ Planorbarius corneus
Auktor	(Linnaeus, 1758)
Synonymer
	Coretus corneus (Linnaeus, 1758); Coretus corneus corneus (Linnaeus, 1758); Helix cornea Linnaeus, 1758; Planorbarius corneus corneus (Linnaeus, 1758); Planorbis corneus (Linnaeus, 1758); Planorbis corneus (Linnaeus); Coretus corneus etruscus (Mousson, 1859); Planorbarius corneus etruscus (Mousson, 1859); Planorbis etruscus Mousson, 1859; Planorbarius penchinati (Bourguignat, 1870); Planorbis penchinati Bourguignat, 1870; Planorbarius purpurea (O. F. Müller, 1774); Planorbis corneus var. praetextus Hilbert, 1917; Planorbis (Helisoma) clathratus F. Sandberger, 1880; Planorbis clathratus F. Sandberger, 1880 (tvetydigt); Planorbis megistus Bourguignat, 1870; Planorbis banaticus Bourguignat, 1859; Planorbis similis M. Bielz, 1851 (tvetydigt); Planorbis purpura O. F. Müller, 1774; Planorbis similis O. F. Müller, 1774;
	Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Posthornssnäcka (Planorbarius corneus) är en snäcka som beskrevs 1758 av Carl von Linné. Arten ingår i släktet Planorbarius och familjen posthornssnäckor. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.

Utseende

Posthornssnäcka känns lätt igen på sin stora storlek och sitt tydligt skivformiga skal som blir 9–12 mm högt och 22–40 mm brett. Den saknar spira och de inre vindlingarna är nedsänkta, medan de yttre ligger nästan i ett plan och snabbt ökar i bredd. Skalet är tjockt, ogenomskinligt och gul- till mörkbrunt, ofta med tydlig radiär striering. Juveniler kan även ha korta periostrakala hår. Den sista vindlingen är jämnt rundad, mynningen brett rundad utan mynningsläpp men ibland med en valk, och undersidan upptas till stor del av en vid, flack navel. Mjukdelarna är mörkbruna till brunröda med något ljusare tentakler.

Redan unga individer skiljer sig från andra skivsnäckor genom sitt relativt höga skal i förhållande till bredden. Hos kantskivsnäcka och kölskivsnäcka är skalet däremot kantigt eller kölat i profil, inte jämnt rundat.

Skalets form och storlek.

Utbredning

Posthornssnäcka förekommer över stora delar av Europa, inklusive Storbritannien och Skandinavien men inte på Iberiska halvön. Utbredningen sträcker sig vidare österut till Sibirien. Arten är även funnen i Australien, Nya Zeeland, Nordamerika, på Kanarieöarna och Madeira. Detta rör sig sannolikt om introducerade individer eller populationer.

Förekomst i Skandinavien

I Sverige har arten en splittrad utbredning med flera åtskilda delområden. Den finns i hela Skåne samt från Östergötland och norrut genom Mälardalslandskapen, men förekommer även på Öland och Gotland. Genom mänsklig spridning har den dessutom etablerats på lokaler utanför detta kärnområde. I Syd- och Mellansverige har den bland annat rapporterats från Vättern och Vänern samt från Göteborgsområdet. I övriga Norden finns arten i Danmark och i sydligaste Finland, medan endast enstaka, troligen tillfälliga och människospridda fynd är kända från sydligaste Norge.

Ekologi

Posthornssnäcka förekommer främst i strandzonen i vegetationsrika dammar och sjöar samt i lugnt flytande delar av vattendrag. Den är knuten till naturligt näringsrika och relativt kalkrika vattenmiljöer. Vid tillfällig uttorkning kan arten klara sig genom att försluta skalmynningen med ett slemmembran, ett så kallat epifragma. Födan består huvudsakligen av alger, annan påväxt och dött växtmaterial. Deras ägg har en skyddande massa runt dem och kläcks ungefär efter en vecka.

Källor

1 2 2011 Planorbarius corneus Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
↑ Linnaeus (1758). Systema Naturae, 10:e upplagan, 1: 770.
1 2 3 4 5 6 7 8 SLU Artdatabanken (2026). Artfakta: posthornssnäcka (Planorbarius corneus), läst 2026-02-26
↑ Global Biodiversity Information Facility (2026). Planorbarius corneus (Linnaeus, 1758), läst 2026-02-26
↑ Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000 (uppslagsord Posthornssnäcka)

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Posthornssnäcka.
Bilder & media

[iucn-1] 1 2 2011 Planorbarius corneus Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.

[2] Linnaeus (1758). Systema Naturae, 10:e upplagan, 1: 770.

[SLU-3] 1 2 3 4 5 6 7 8 SLU Artdatabanken (2026). Artfakta: posthornssnäcka (Planorbarius corneus), läst 2026-02-26

[gbif-4] Global Biodiversity Information Facility (2026). Planorbarius corneus (Linnaeus, 1758), läst 2026-02-26

[5] Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000 (uppslagsord Posthornssnäcka)

Systematik
Posthornssnäcka Status i världen: Livskraftig (lc)

Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Blötdjur Mollusca
Klass	Snäckor Gastropoda
Ordning	Sötvattenslungsnäckor Basommatophora
Familj	Skivsnäckor Planorbidae
Släkte	Planorbarius
Art	Posthornssnäcka P. corneus
Vetenskapligt namn
§ Planorbarius corneus
Auktor	(Linnaeus, 1758)
Synonymer
Coretus corneus (Linnaeus, 1758) Coretus corneus corneus (Linnaeus, 1758) Helix cornea Linnaeus, 1758 Planorbarius corneus corneus (Linnaeus, 1758) Planorbis corneus (Linnaeus, 1758) Planorbis corneus (Linnaeus) Coretus corneus etruscus (Mousson, 1859) Planorbarius corneus etruscus (Mousson, 1859) Planorbis etruscus Mousson, 1859 Planorbarius penchinati (Bourguignat, 1870) Planorbis penchinati Bourguignat, 1870 Planorbarius purpurea (O. F. Müller, 1774) Planorbis corneus var. praetextus Hilbert, 1917 Planorbis (Helisoma) clathratus F. Sandberger, 1880 Planorbis clathratus F. Sandberger, 1880 (tvetydigt) Planorbis megistus Bourguignat, 1870 Planorbis banaticus Bourguignat, 1859 Planorbis similis M. Bielz, 1851 (tvetydigt) Planorbis purpura O. F. Müller, 1774 Planorbis similis O. F. Müller, 1774
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen